Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8KAEGÅKD8EEEMITBN.
81
“Vet herrn hvem herrn sitter bredvid i det här laget ?
Vet herm hvems hand det är som ligger tungt och nästan
förlamad på herras egen?“
“Nej, hvad menar ni?“
“Jo herre!“ svarade han med en djup suck, i det han
vände sig oroligt på sitt hårda läger, “den handen är en
mördares!“
Jag ryckte ofrivilligt till, han märkte det och ett
bittert leende flög öfver hans tunna läppar i det han tilläde:
“ Ja herre, en mördares! Grif mig litet mera vatten ...
det brinner här inne som ett glödgadt jera vid det ordet
och vid minnet af det förflutna! En mördares, som den
menskliga rättvisan aldrig hann, men som nog ändå
träffats af den gudomliga... lit’ på mig, herre, den drabbar
tyngre än någon mensklig lag!... Och ändå, hvad säger
herra... ä’ jag inte förmäten, hva’ sa? ... ändå tror jag
att vår Herre förlåtit mig. Tror inte herm det också ?“
“Jo, det tror jag fullt och fast,“ svarade jag med
fullaste öfvertygelse, “ty den som talar så som ni, den
har ångrat sitt brott, och den har försonat det. Men hur
kunde ni undgå den menskliga rättvisans hand?“
“Ack herre, det är en lång och sorglig historia! Ingen
har nånsin hört den, och ingen ska9 heller höra den af min
mun... men ni har varit barmhertig, ni har gifvit mig en
läskdryck i mina sista stunder, ni ska’ få läsa den, ni —
om det kan roa er — och om ni kan läsa hvad jag krå-
kat ihop.“
“Hvad? Ni har skrifvit?“
“Ja, eå godt jag kunnat... jag tyckte att det var
liksom en botgörelse att sitta och påminna mig det förflutna ...
ge sig af ut till min gamla stuga... i väggen bredvid
fönstret fins en djup springa mellan fodret och stocken, der
ligger mina papper ... hälsa stugan ifrån Skomakare-Anders
... hon mins honom nog... hon har nog sett, hon, att man
inte ostraffadt tar sig sjelf rätt, när menniskoraa vill
förneka en det... Och nu ska’ herrn gå ... för jag känner
mig trött, och om Gud är barmhertig, så låter han mig
kanske slippa vakna ifrån den här sömnen... jag tycker
det känB så lätt upp åt bröstet, som om det inte fans
många andetag qvar. Adjö, herre ... tack för drycken...
och glöm inte... att hälsa min stuga.“
Svart på kvitt. III. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
