Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skärgÅedseremiten.
89
vet jag, att om någon hade sagt mig att jag skulle tor
alltid skiljas ifrån henne, så skulle jag säkert kastat mig
hufvudstupa i ån, for att icke behöfva upplefva den
stunden. Utan att veta med hvilken eld vi bada lekte, gjorde
vi i vår ensamhet upp de mest högt flygande planer, och
det var för oss ett intet, när vi suto bredvid hvarandra på
den mjuka, lingonkransade mossan under någon af de stora
farorna i skogen, att bygga upp för oss i våra barnsliga
sinnen den mest lysande framtid. Bet fans någonstans
i den vida verlden ett fagert drömland, som just väntade
på oss båda för att skaffa sig en kung och en drottning,
mera lyckliga än några andra bland jordens herrar, och
dit förde jag min Aina och satte guldkronan röd på hennes
hufvud, sedan jag sjelf slagit ihjäl alla de jättar och troll,
som ville rycka henne ifrån mig.
Hur många gånger har jag ej sedan i min toma stuga
6krattat åt barnens galna drömmar. Jag skrattar nu också
då jag sitter här och skrifver; men det är ett bittert skratt,
och jag slutar icke förr än det kommer tårar i ögonen!
När jag våren derpå träffade Aina, hade hon vuxit till
sig ännu mera. Hon påstod också att jag hade blifvit
längre och starkare än förr. Jag tror det också, ty när
jag efter vårt första möte den gången, bar henne tillbaka
öfver bäcken, som nu var strid af vårfloden, tyckte jag
att jag kunnat bära henne till verldens ända, så lätt
föreföll mig min kära börda. Under den sommar, som nu
följde, gjorde vi upp mycket förståndigare planer för
framtiden, än vi förr kunnat. Bet var nu inte längre sagan
med alla sina under, som vi med öppna ögon lefde oss in
uti; vi böljade blifva förståndiga. Jag hade fått klart för
mig att jag skulle bli soldat som far min, och från soldat
till general var inte många steg för en fjortonårings
lättfotade tanke; och i synnerhet när Aina såg på mig med
sina underligt skiftande ögon, tyckte jag att intet afstånd
var lättare att hoppa öfver än det. Aina å sin sida skulle
lemna sin mor och gifva sig af neråt bygden för att taga
sig tjenst och få lära sig något annat än valla getter, och
så, när vi båda hade hunnit förvärfva oss kunskaper och
erfarenhet, så skulle vi gifta oss med hvarandra och lefva
lyckliga som englar.
En vacker dag när vi sutto i en backe ofvanför
bäcken och bygde på våra framtida luftslott, hade jag slagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
