Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armen om Ainas lif och tryckt henne intill mig. Hon lutade
sitt hufvud mot min axel och såg upp till mig med sina
stora, glänsande ögon, under det att hennes hår föll ner
öfver min arm och hand som det mjukaste silke. Det kom
öfver mig en plötslig lust att kyssa henne, jag hade aldrig
gjort det förr, och innan jag sjelf visste hvad jag gjorde
hade jag tryckt min mun mot hennes, då jag hastigt kände
-ett häftigt slag i hufvudet och hörde en skrällande röst
bakom oss, som darrande af ilska ropade i mitt öra:
“Perkele! hvad tar du dig till, du förbaska’ svenska
pojke? Jag ska’ piska dig brun och blå om du nånsin mer
tittar hit åt flickan, och du ska7 inte få ett friskt får hem om
jag nånsin mer ser dig sloka hitåt hållet!“
Yi sprungo upp förskräckta båda två. Det var Ainas
mor, det var den otäcka trollfinskan, som stod bakom oss,
och hvars knotiga hand så omildt hade kommit och väckt
oss ur vårt första kärleksrus; ty jag hade vid den
omedvetna kyssen erfarit en besynnerlig, qväfvande känsla af
lycksalighet, och jag hade känt Ainas smärta lif darra
under min arm.
Yi stodo der båda två som ett par ertappade
brottslingar; men den första som återfick mal i munnen var Aina,
aom med vaknande trotsighet vände sig till finnkäringen
och sade:
“Du får inte slå Anders, mor, för han ä’ min fastman
och vi ska gifta oss med hvarann, när vi bli stora!“
“Ja det ska vi!“ försäkrade jag i det jag tog mod
till mig och stälde mig bredvid Aina, — “och jag ska’
bli soldat, och jag ska’ försvara Aina om det behöfs.“
“Ha ha ha!“ skrattade den krokryggiga finnqvinnan,
i det hon fattade Aina om armen och ryckte henne in till
sig; “hör man på bara! Ett kok stryk ska7 du fa, envetna
unge, som går här och förlofvar dig med en fattiglapp,
innan du trampat ut barnskorna. Och du pojke, ge dig
af till de dina: här har du ingenting att göra! Har du
nånsin sett korp och skata bli ett par och bygga bo
tillsammans. Lika tida kan du få se det, som att finneblod
och svenskt blod kommer tillsammans! Packa dig af och
tacka din Gud att jag inte läser en olycka öfver dig och
de dina!“
Och med de orden drog hon Aina med sig och jag
stod der som bedöfvad både af slaget och af det ilskefulla
talet, som ljöd liksom en olycksspådom i mina öron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
