Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif och så bar det af i en vals som kunnat göra ett
stenblock yr i hufvudet. Jag dansade bra den tiden, hon inte
sämre, och vi flögo fram som ett par hvirfvelvindar på
banan, och om alla de valsande. När vi stannade,
andfådda och varma båda två, sade jag sakta, i det jag såg
henne djupt in de klara, men outgrundliga ögonen:
“Aina tycks ha’ svårt att känna igen gamla vänner. “
Hon såg på mig med ytterlig förvåning under några
ögonblick, och sedan sade hon med en spotsk knyck på det
vackra hufvudet, i det hon drog sin hand ur min:
“Sällan känner jag några soldater!“
“Inga soldater kanske,“ svarade jag leende, “men
vallgossar känner Aina nog.“
“Anders!“ utropade hon gladt i det det blixtrade till
i hennes ögon, “är det verkligen du?“
“Ja, Aina, det är jag! och nu släpper jag dig aldrig
mer!“ hviskade jag i det jag på nytt lade min arm kring
hennes lif, och vi hvirflade bort i den raska valsen, som
jag önskade aldrig skulle taga slut.
När musiken tystnade, vaknade jag som ur en dröm,
och jag tror att om vi den gången hade valsat rakt ner i
sjön och blifvit qvar med ens, så hade väl aldrig något
fattigt menniskolif slutat lyckligare än vårt. Men det hade
varit för godt, och vi- skulle nog båda ha’ det annorlunda.
När vi dragit oss något undan från de dansande, sade
jag, med Ainas hand i min, i det vi sakta gingo vid
hvarandras sida fram åt faltet:
“Herre Gud, Aina, hvad du har blifvit okristeligt stor
och vacker sedan jag såg dig sist! Du är den fagraste
jäntan utaf alla som finnas här!“
“Oeh du är den ståtligaste soldaten!“ svarade hon i
det hon med välbehag mönstrade min gestalt, som jag tror
inte tog sig så illa ut i den vackra uniformen; “du ser
bättre ut än alla de andra!“
“Har du mig kär ännu, som förr i verlden när vi voro
barn?“ frågade jag i det jag tryckte hennes hand.
“Du får ge mig tid att tänka på det!“ svarade hon
med ett klingande skratt, “det är ju inte lång stund jag
har sett dig! Och utom dess...“
“Hvad menar du?“ ropade jag ångestfullt; “du har
väl inte lofvat dig åt någon annan ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
