Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvem tror du väl vill gifta sig med finnflickan ?“
svarade hon, i det hennes ögon blefvo mörka som en hel
kolsvart natt uti skogen, “någon skogsfinne kanhända, men
ingen ljus man. Akta din vackra uniform, gå tillbaka till
dina kamrater, Anders, annars pekar man finger åt dig för
att du sällskapar med mig!“ Och jag kände att hennes
hand knöt sig inuti min, som om den ville slå ner något,
och hon såg så vild och så obändig ut, att hon i mina ögon
blef tusen gånger skönare än förut.
“Hvad bryr jag mig om hvad andra tänka,“ svarade
jag, i det jag på nytt lade armen om hennes lif. “Det är
nog att jag tänker på dig, Aina, och att jag aldrig tänkt
på någon annan. Vill du bli min hustru? Jag har nu
mitt eget torp, visst är det litet, men nog rymmas vi der,
och visst är golfvet gropigt, men det gör ingenting; du
ska’ inte behöfva gå mycket på det, för jag ska’ bära dig
på mina händer. “
“Och det vill du verkligen, Anders ?“ frågade hon
sakta, i det hon såg på mig med en varm blick, “du vill
gifta dig med den utstötta, föraktade finnflickan ?“
“Ja, och bli lycklig som en kung!“ svarade jag, som
om jag varit rusig af glädje, och i det ögonblicket möttes
på nytt våra läppar, och jag glömde alt omkring mig,
läger och majstång och uniform och krigsartiklar, och hade
bara sinne for min outsägliga lycka. Är det någon som
mins sina tjugoett år, han skall förstå mig.
“Halloh der! N:o 32, Händig! Är du galen, karl!
Tar du vackraste flickan ur dansen för oss ? Dig ska’ väl
sju tusan anamma!“
De orden väckte oss ur vårt rus, och de kommo från
en ung löjtnant, som var en rik brukspatrons son, på mitt
kompani; en ståtlig ung man, men en riktig vildbasare när
det gälde flickor och buteljer.
“Gud bevare löjtnanten!“ svarade jag i det jag gjorde
honnör, “det är så att flickan är min fastmö!“
“Nå derför ska’ du väl inte gräfva ner henne i jorden,
din bulvan!“ »krattade löjtnanten, i det han kom fram till
oss och fattade Ainas hand; “kom nu, min vackra tös, och
ta’ en sväng med mig, det är en heder för din fästman att
jag gör dig den äran!“
Och utan vidare krus tog han Aina ifrån mig och
skyndade in i dansen. Jag följde långsamt efter, och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
