Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gud bevare kapten/4 svarade jag, “det har ingen
fara! Aina tycker om mig, och då så nöjer hon sig nog
med hvad jag kan ge’ henne, det må vara litet eller stort!
Och får jag henne icke, så går jag och gör något galet,
det är säkert, det!“
“Jaså, är du så tokig redan ?“ brummade kapten med
en dugtig kötted, “då ä’ det väl icke värdt att ropa.se
upp. Du kör väl åt fanders i alla fall! Ta’na då, och
försök reda dig så godt du kan! Adjö med dig.“
Och dervid blef det. Aina hade tagit städsel till våren
på herrgården der hon var, och vi gjorde upp att vi skulle
gifta oss sedan hon kommit fri ur tjensten. Brukspatrons
som hon tjente hos, voro mycket snälla emot henne, och
lofte henne utstyrsel, och sjelf arbetade jag och stretade
under vintern för att skaffa ihop så mycken trefnad jag
kunde i mitt tarfliga torp. Ett par af kamraterna hjelpte
mig, och vana att handtera yxen och sågen lika bra som
geväret, fick vi ihop ett litet bo som nog var simpelt, men
ändå inte utan sitt värde för en sådan som jag. Och det
bästa af alt tyckte jag var det, att hvar enda bit hade
jag arbetat på sjelf, och i tanken på Aina hade spånorna
flugit för hyfveln med raskare fart än om man hade lagt
upp guld för mig för att det skulle blifvit färdigt.
En dag på eftervintern, jag mins det som det hade
varit i går, stod jag just och yxade på en stock som jag
skulle lägga under skullen i fahuset, för vi skulle ha’ ko
till våren, och en sådan hade kapten lofvat mig att jag
skulle få köpa af honom för godt pris, så kom en liten
halt sockenskräddare och gick förbi med sin väska på
ryggen, för han var just på vandring från en by till en annan.
Han stannade ett tag utanför grinden som gick till
landsvägen och sade i det han strök upp luggen under mössan,
och skelade åt mig med venstra ögat som var litet rödt
utaf drag från fönstema der han sutit och sytt:
“God dag vackert! Hur står det te’ med helsan? Jag
tror Händig håller på med virke till brudsängen redan!“
“Bättre virke är det i den än det der,
Skräddar-011e!“ svarade jag.
“Nå nå!“ sade han efter en stund med ett bredt och
ondskefullt grin, “det blir något te’ fin jänta som ska’
sofva i’n också! Hur hon kan göra sig så gemen och ta’
en simpel soldat, det begriper en nog!“
Svart på hvitt. III. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
