Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja gör det,“ sade betjenten i det han gjorde sig i
ordning att gå med brickan, “jag ska’ se att jag Är rätt
på henne så ska jag säga henne till.“
“Kors, jag tycker att fästman hennes kan gå ner i
inspektorsbygningen med detsamma, så får han väl rätt på
henne,“ inföll huspigan med ännu skarpare röst; “der fins
hon både bittida och sent."
Jag såg att de andra gjorde tecken åt henne, och det
klack till i mig, när jag tänkte på att i inspektorsbygningen
lag också löjtnantens rum, som han plägade begagna när
han var hemma.
“Ahnej då,“ sade köksan hastigt och som jag tyckte,
med förskrämd röet; “det ska inte Händig tro, hon är nog
uppe hos någon af unga mamsellerna."
“Det går väl an att se efter, kan jag tro!“ svarade
jag i det jag satte på mig mössan och gick ut ur köket.
Inspektorsbygningen låg ett stycke ifrån herrgårdshuset,
nere åt ån till, och det gick en liten spång öfver ån som
man måste öfver innan man kom dit. Jag vill inte
försöka beskrifva med hvilka tankar jag gick de tjugu stegen
som skilde de bägge bygnaderna åt, och hur det kändes
i mitt hjerta när jag stod nere på spången, och såg de
upplysta fönstema uppe på gafveln, hvilka jag visste hörde till
löjtnantens rum. Jag stod der både länge och väl och
stirrade upp emot fönsterna; rullgardinerna voro nerfålda, och
jag såg ett par skuggor röra sig der inne af och an. Några
ögonblick såg det ut som om de jagat hvarandra, så hastigt
aftecknadfe de sig på de ljusa gardinerna, derpå försvunno
de för ett ögonblick, och så kommo de tillbaka igen, och
en gång tyckte jag mig tydligen se Ainas vackra drag
afteckna sig så skarpt på dem att jag nästan tyckte att
gardinerna var borta och att hon stod der lifslefvande i
fönstret och nickade åt mig, der jag stod som fastnaglad
på spången och såg på det underliga skuggspelet. Medan
hon stod der, närmade sig den andra skuggan helt hastigt,
det såg ut som om hon farit tillbaka, men blott för ett
ögonblick; hon närmade sig hastigt igen, jag såg med
stigande raseri huru den manliga skuggan lade sin arm om
hennes lif och tryckte henne intill sig, och efter ett
ögonblick voro de båda skuggorna förenade till en enda, och
jag såg dem långsamt draga sig tillbaka från fönstret, så
att skuggbilderna blefvo allt större och mattare till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
