Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
svart på hvitt.
“Eländiga!“ utropade jag i det jag lyfte mina händer
som för att krossa henne. Men hon stod rak och orädd
framför mig och såg mig stint i ansigtet med de der
outgrundliga ögonen, i det hon svarade:
“Stackar8 Anders! du skulle aldrig ha brytt dig om
mig... finneblod, mörkt blod, sjudande blod, sade min mor,
och så är det också med mig. Du skulle aldrig föst dig
vid mig, så hade det varit bättre för oss båda.“
Det låg nu i hennes ton någonting sorgset, någonting
mjukt, som tystade min vrede och gjorde mig vek som ett
barn; jag fattade hennes arm på nytt; men nu inte hårdt
och omildt som förut, utan nästan smekande, i det jag
hviskade:
“Än om jag glömmer allt hvad som händt mellan dig
och honom, — om jag tar dig med uppräckta händer sådan
du är, vill du då följa mig?“
“För att man skulle peka finger åt oss och du skulle
sluta med att förbanna den stund då jag följde med dig?
Nej, Anders! det vill jag inte! Det är bäst att £,llt är slut
emellan oss nu — det skulle bli tusen gånger värre sedan.“
Och med de orden vände hon sig om för att gå.
“Aina!“ ropade jag utom mig, “stanna!... Du får icke
gå! . . .“
“Jag går om jag vill!“ svarade hon med åter
vaknande trots, i det hon afiägsnade sig på nytt; “jag måste
nu skynda mig in!...“
“För att sedan komma så mycket fortare in till honom,
är det icke så!“ ropade jag efter henne.
“Nå ja, efter du vet det förut, så hvad tjenar det till
att neka? Det är nu en gång så, och hvad är det värdt
att kämpa emot sitt öde? God natt!“
Och dermed afiägsnade hon sig allt fortare, och var
inom några ögonblick nära spången. Jag stod som
fast-naglad qvar på samma fläck der hon lemnat mig, och utan
att veta hvad jag gjorde, vägde jag bössan i handen. Nu
var hon uppe på spången, ett ögonblick till och hon skulle
vara försvunnen på andra sidan bron. •
“Aina! kom tillbaka till mig!“ ropade jag halft
medvetslös i det jag kastade bössan till kinden och spände
hanen med ett smällande ljud, som jag tyckte lät så starkt
som ett skott i den tysta qvällen, “kom tillbaka, eller vid
den lefvande guden ...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
