Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytan, och som han alltid sjelf sökte att gömma ändå bättre,
det visade sig kort derefter, då farfar gjorde en stor
förlust på en vinglare, för hvilken han skrifvit på borgen flera
gånger å rad, ty det var endast sina söner han nekade
detta utaf princip, annars kunde han nog skrifva på
mera än som var nyttigt. Han hade också i följd af sin
tjenstebefattning en mängd med kommissioner och kom i
beröring med mycket folk, så att det var inte alltid så lätt
att komma fram med ett nej, när det gälde en affarsvän
eller klient. Den ifrågavarande vinglaren var en sådan,
och borgensförbindelserna gälde en större egendomshandel.
Men att den tiden köpa egendomar, var inte detsamma som
nu; då voro kommunikationerna tröga, handel och industri
lågo i linda; det gick då inte att skoja med skog och skeppa
ut rubb och stubb, som det sker i våra dagar. Med ett
ord, vinglaren rymde sin väg, det blef cession efter honom,
och farfar måste ut med bortåt femtiotusen riksdaler,
hvilket var mer än han sjelf egde. För att sedan rädda dem
som hjelpt honom, måste han ropa in egendomen på
konkursauktion, och den affären blef ännu sämre, än den andra.
Allt detta trassel grämde honom djupt, ty han var lika
gammaldags i sina åsigter om heder och rätt, som han var
det i fråga om seder och bruk. Van att på dagen fullgöra
sina förbindelser, sjuknade han af oro och nattvak, och den
förr så starke och stränge mannen bröts på kort tid af all
denna själsstrid, och när han efter några veckors sjukdom
låg på sitt yttersta, var han vek och ömhjertad som ett
barn. Farmor visade nu att hon kunde vara starkare, än
mången af de så kallade dugtiga qvinnorna, som gräla och
väsnas dagen i ända med man, barn, tjenare och
omgif-ning; men när det gäller verkligt att taga uti, ofta nog
sitta med händerna i kors och inte veta hvad de skola göra.
Utan att yttra en klagan, utan att unna sig den minsta
hvila, satt hon vid sjukbädden natt och dag, och när min
far kom hem för att Ännu en gång i lifvet få se sina dagars
upphof, tyckte han att modern såg lika svag och eländig
ut, som den döende fadern, hvilken han knappt kunde
känna igen mera. När gossen trädde fram till sängen, for
ett skimmer af glädje öfver den döendes bleka och matta
drag; med mödosam ansträngning lyfte han armen för att
lägga sin hand på sonens hufvud, men den föll tillbaka på
täcket, och när då min far gråtande lutade sig ned Öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
