Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vagn med två stora hästar för, var i vår stilla
landtliga ensamhet en stor händelse, hvarför också vi
pojkar rusade till fönstret alla fyra för att se hvem som kunde
komma så der. Vi trodde väl att det var minst kungen,
eller åtminstone landshöfdingen eller general’n, och våra
Ögon stirrade oafvändt ut på vagnen, ur hvilken en herre
réste sig upp och steg ned på trappan, medan en betjent
öppnade vagnsdörren.
Det var en mörklagd, mycket brunhylt herre med
stort skägg, lång till växten och med en bredskyggig hatt
omkring den höga och befallande pannan, under hvilken ett
par stora och blixtrande ögon blickade fram. Hastigt och
bullersamt steg han uppför trappstegen till förstugan,
stannade ett ögonblick liksom tvekande utanför salsdörren,
tog slutligen ett raskt tag i låset, vred upp det och steg
hastigt in i rummet. Min far tittade upp från sin bok,
min mor, som just kom in från köket med ett rykande
köttfat, stannade som fastnaglad i dörren; bakom henne,
hållande henne i klädningen, stod lilla syster Gertrud med
fingrarna i munnen, och vid fönstret stodo vi pojkar öfver
hvarandra som sannskyldiga bilder af den mest ohejdade
förvåning. I detsamma upphof den främmande sin röst
och sade med hörbar engelsk brytning, i det han kastade
den bredskyggiga hatten på en stol vid dörren:
“ Well! jag kommer lagom! dinnern är ju redan på
bordet!“
’‘Hvem är ni, min herre?“ frågade min far, förvånad
öfver den främmandes obesvärade sätt, i det han steg upp
och gick emot honom.
“Är du Arvid Hult?“ frågade den- främmande, i det
han betraktade honom forskande från topp till tå.
“Ja/1 svarade min far tvekande; “men jag förstår inte...
jag känner er inte ...“
“Nej, det är sant! Du känner mig inte, men det
hindrar inte att jag känne#iig ... Jag är Jakob Hult, din äldste
bror, och nu kan du gerna komma och ta mig i famn!“
“Bror Jakob!“ utropade min far i det han skyndade
emot honom, “välkommen till den broder som aldrig har
sett dig förr än nu!“
Och sedan min mor också fått sig en kraftig
omfamning af den nykomnes långa armar, och vi pojkar blifvit
hissade upp i taket till allas vår stora förtjusning, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
