Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Well! Hvarför inte.“
Och derpå steg han upp och följde min far, lemnande
min mor och oss ensamma nere i bersån. Vi undrade
mycket på, hvarför han inte ville gå till farmors graf, dit vi
gingo hvarje söndag med friska blommor och kransar; men
vår mor sade oss att det inte nytjades så i Amerika, och
att farbror Jakob nog söijde farmor lika djupt för det.
“Men nog är farbror Jakob ändå en stygg menniska,
är han inte det, mamma ?“ frågade jag efter en stunds
funderande på hvad jag hade hört.
“Nej, kära barn,“ svarade min mor mildt förebrående,
“nu gör du honom orätt; han är inte stygg, han är bara
olycklig.u
“Olycklig han, som har så mycket namnam!“ ropade
lilla syster, i det hon stoppade ett helt fikon i sin man;
“hvem är då lycklig, mamma ?“
“Den som inte har så mycket namnam!“ svarade min
mor och tog den lilla i sitt knä, som om hon velat akta
henne för något ondt.
Efter en god qvart kommo min far och farbror Jakob
tillbaka. Min far såg upprörd ut, men farbror Jakob lika
sträf och sluten som förut.
“Nå?“ frågade min mor.
“Hvad menar svägerskan?“ sade farbror Jakob; “jaså,
hvad jag tyckte om rummet? Jag tycker att man skulle
qväfvas der på tio minuter, mycket mera på tio år! Men
det lider på tiden! Farväl med er!“
“Du vill således inte stanna ?“ frågade min far, i det
han fattade hans hand.
“Nej, på inga vilkor! Men kanske kommer jag igen,
om jag lefver tills jag blir mycket gammal! Men hör på,
vill du ge mig ett minne af er?“
“Ja, gerna!“ svarade min far lifligt; “hvad vill du ha?“
“Pojken der!“ svarade Jakob kort, i det han pekade
på mig.
Min far ryckte till och blef blek som ett lik. Sedan
slog han armen om mitt hufvud, tryckte mig intill sig och
sade med en röst, som darrade af sinnesrörelse:
“Jag släpper inte ut mina barn ur boet, förrän de vilja
lemna det sjelfva.“
“Dumheter!“ återtog farbror Jakob, “pojken skulle inte
fara illa, det kan du lita på. Han skall få se sig omkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
