- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
134

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

få lära hvad han vill och om jag dör, så skall han inte
sakna multum i sin ficka. Erfarenhet skall han få och
lärdom och goda dagar, om du låter mig taga honom med.“
“Men hans hjerta?“ frågade min mor.

“Bäst att af den sorten hafva så litet som möjligt,“
svarade farbror Jakob; “jaså ni vill inte? Nå, adjö med
er då!“

Och dermed gick han ut och satte sig genast upp i
vagnen som nyss blifvit förspänd och nu stod och väntade
utanför. Yi följde efter, och inom ett ögonblick piskade
kusken på sina hästar och det bar af som en blixt utåt
landsvägen, medan den långa mörka gestalten, som satt
vårdslöst tillbakalutad i vagnen, med en butter nick
hel-sade oss, der vi stodo som förstenade öfver det plötsliga
afskedet.

När vi sedan kommo in till oss, föreföll det oss alla,
som om en mörk sky gått öfver det stilla hemmet och som
det nu klarnat igen, och sedan min mor torkat tårarna ur
ögonen, sade hon sakta till min far :

“Det var ändå skada att han inte fick någon småsak
till minne härifrån.“

“Yar lugn du, Elin,“ sade min far med ett vemodigt
löje; “han for inte utan. När han trodde att jag inte såg
det der inne, så tog han gummans psalmbok och stoppade
den i fickan. “

B.

“Ja, och nu är det nästan slut på min enfaldiga
historia/4 sade Hult efter en stund, i det han läpjade på
sitt punschglas; “ty jag har inte mera att tillägga, än att
vi aldrig mera sågo farbror Jakob och att min fars andra
bröder aldrig läto höra af sig. Min far och min mor lefva,
G-ud ske lof, ännu, nöjda och glada på sin lilla egendom,
jag och mina bröder äro ute i verlden och sköta oss
temligen hyggligt, och lilla syster är sedan ett par månader
förlofvad med en ung och rask landtbrukare i trakten af
mina föräldrars lilla gård. Farbror Anton lär verkligen
hafva dött af slag för ett par år se’n, och för farbror Erik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free