Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot denna sunda bondlogik hade jag naturligtvis
ingenting att invända, utan nöjde mig med att svara:
uDet skulle vara roligt att få lära känna den der
mästarn! Laga för all del att han kommer hit i rappet!‘‘
“Jag skall säga åt Ytterbyarn, så kan han få låna
sig en båt af honom och skutta hit öfver i morgon qväll! —
Men jag tror hon går öfver på ost, jag! Då mojnar det
väl ut, och det är så godt att stänga qvarn och ge’ sig
af ut med noten för att se, om det fins någon strömming
nere i Norrängsviken.“
Och dermed skildes min värd och jag för den gången.
Jag gick ned till stugan och började i tankarna kasta ut
en plan för gångar och rabatter, och sedan det var gjordt,
gick jag in och såg efter i almanackan, hur det var fatt
med månens ställningar och förhållanden for ögonblicket.
Till min stora glädje såg jag, att det först om tio dagar
var fullmåne och att jag således möjligen innan dess skulle
få klart för mig, hur min blifvande trädgård skulle se ut,
och hvad den omtalade Mästarn’ skulle duga till, då han
var i sitt vanliga esse, och månen ännu inte hade fått det
första qvarteret fullt.
S-
Den derpå följande qvällen var en särdeles vacker
eftersommarafton. Solen dalade starkt neråt vester, och
väfde in ett bredt band af glittrande guld uti det klarblå
vattnet i sundet mellan de bägge fjärdarna, medan alarna
på stranden återspeglade sig i långdragna konturer, hvilka
sakta darrade för vågsvallet från en liten ångbåt, som nyss
kilat igenom. På grandet midt emellan stränderna
stimmade löjan i stora hopar, än muntert sprittande upp ur
vattnet efter de dansande myggorna, än sjelf jagad af någon
glupande aborre, som vältade sin hungriga lekamen tungt
i vattenbrynet, och slog sönder den glittrande spegeln i
stora, vattrade ringar. Då hoppade löjorna ännu högre upp,
och en och annan blef de lättvingade tärnornas eller de meta
gravitetiska måsarnas rof, när de så der försökte kasta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
