Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur sitt eget element, för att försöka sig i ett annat. Min
hustru och jag sutto nere i skuggan under alarna vid sjön
och sågo som bäst på, hur en roslagsskeppare lade ut sina
gransegel, det vill säga, sina klumpiga åror, för att ro sig
upp för sundet, från hvilket strömmen ut mot den större
fjärden merendels gick stark om qvällama, sedan den
ostliga vinden, som körde upp vattnet,- mojnat ut mot
solnedgången. En sommargäst från Waxholm satt i sin
fisk-sump ofvanför grundet och trodde, att han skulle få en fisk;
men han lurade sig, ty aborrarna hade bete för bättre
pris-än att nappa på hans krokar.
Bäst som vi så sutto, kom en liten dålig ökstock
roende in i sundet från den större fjärden. Yi sågo att
den hade en roddare; men upptagna som vi voro med att
åse skepparens manliga kamp mot strömmen, gåfvo vi inte
vidare akt på den, förr än den efter en stund lade i land
midt för der vi satt oss ned, och en underlig figur steg
upp utur den, drog den med det vanliga säkra
skärgårds-taget upp på land med fören, såg sig omkring ett
ögonblick, tog sig en dugtig buss ur en mellan forskinnet och
bröstet framdragen näfverdosa, spottade på en sten som
låg bredvid, och närmade sig oss med något ojämna steg,
eller ett slags lättare linkning. Jag hade god tid att
betrakta honom, ty han tycktes öfverlägga om han skulle gå
fram till oss eller taga af på den lilla gångstigen, som
ledde öfver ängen och upp till stugan.
Han var liten till växten och den ena axeln sköt
betydligt upp i höjden öfver den andra, hvaijemte ryggen
på samma sida var något utböjd, så att det såg ut, som
om han burit på en puckel. Halsen var kort och tjock,
och ofvanpå den satt ett lurfvigt hufvud litet på sned, åt
den högra axeln. Hufvudet var betäckt med en gammal,
grå mössa, som i någon afiägsen forntid antagligen varit
beklädd med skinn, af hvilken försvunna härlighet nu mera
endast ett par tappar sutto qvar öfver hvardera örat, icke
olika vingarna på antikens merkuriimössa. Mössan hade
en gammal, ryggbruten skärm, och mellan den och sjelfva
mösskanten framstucko några ostyriga testar af ett
grå-sprängdt hår, som i unga dagar antagligen haft någon icke
obetydlig skiftning åt rödt. TJnder den temligen breda
skärmen framblickade ett par små, plirande, gråblå ögon, starkt
blodsprängda och öfverskuggade af ett par buskiga ögon*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
