Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Hela den följande dagen gick till ända, och jag hörde
inte ett qvitt af min mästare. En fiskare på ön, som varit
in till Waxholm med strömming på morgonen, påstod sig
ha’ sett honom sofvande uppe på qvarnberget, der nu den
vackra villan står med den gamla qvarnen till underlag,
och när han hade väckt honom för att försöka få honom med
sig ut, så hade han bara tittat upp med ena ögat, vändt sig
om på andra sidan och somnat igen, sedan han först mera
uppriktigt än höfligt bedt fiskaren göra ett besök på en
plats, der denne icke ansåg sig hafva det ringaste att
uträtta.
“Så nu lär herrn allt få titta efter mästarn på några
dar, för han var allt riktigt inne i dona!“ sade fiskaren
tröstande, i det han gick sin väg.
Jag kunde på hela dagen inte få honom ur mina
tankar. Hvad kunde det vara, som så der vid hvarje
fullmåne dref honom till att sätta sig sjelf i samma tillstånd
som den jordiske drabanten? Yar det helt enkelt en af
dessa psykologiska gåtor, som menskligheten har så godt
om i sina svagheters och synders öfverfulla rustkammare;
eller fans det något aggande minne från hans förflutna li£
som var orsaken till hans beteende? Jag vet inte, hur det
kom sig att jag antog det senare, och sedan jag väl
blif-vit ense med mig sjelf derom, så började jag starkt
fundera på, huru jag skulle komma under fund med hvad
det var, som så upprörde honom, och som han var så
angelägen om att kunna glömma!
“Du skall få se att det är någon olycklig kärlek,“
menade min hustru.
“Han ser inte så ut!“ påstod jag; “hvem kan väl
tänka sig, när man ser den der sneda, kostliga figuren, att
någon qvinna nånsin kunnat kasta en blick af annat än
ömkan eller afsky på honom!“
“Det skall du inte säga!“ fortfor hon helt ifrigt, som
alla fruntimmer, när de komma in på detta kapitel; “för
det första har han inte alltid sett så ut som nu, och för
det andra tror jag, man har tillräckligt bevis på, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
