Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvinnor aldrig fästa oss vid utseendet, när det gäller den
vi tycka om. Hur skulle annars alla fula karlar kunnat
bli gifta ?“
“Jaja, du har kanske rätt!“ svarade jag, slagen af
detta dräpande argument; “och jag skall nog vid tillfälle
försöka att leta ur honom hemligheten.“
“Ahja det lär väl inte bli så svårt 1 Karlarna kunna
sällan tiga med sådana saker; vore det fråga om en gammal
gumma, så fick du minsann ingenting veta. Det är bara
de så kallade pratsjuka qvinnorna som kunna tiga, när det
gäller hjerteaffarer.-’
“Om en karl frågar dem kanske. Men inför
hvarandra ?“
“Nå, det är ju en helt annan sak.“
“Ja, det har du rätt i!“ medgaf jag, som af gammalt
kände qvinnornas ypperliga logik; “och när jag nu får veta
något om mästarns förflutna lif, så skall jag tala om det
för dig!“
“Jag lär väl inte bli den enda, som får veta det!“
sade min hustru leende, i det hon gick ifrån mig,
lem-nande mig ensam qvar uppe på qvarnbacken, der jag gjorde
mina reflexioner öfver, att hon antagligen skulle komma
att fa rätt.
Qvällen kom med det härligaste månsken. Icke en
vindfläkt rörde sig, och det låg öfver hela naturen detta
transparenta skimmer, som liksom förklarar allt hvad man
ser omkring sig, derför att det döljer detaljerna som i en
fin slöja och låter det helas former framträda dämpade och
mildrade. En sådan månskensqväll tycker man snarare,
att man känner föremålens färg, än att man verkligen ser
den! Den finnes der, men huru obestämd i all sin
bestämdhet. Det är som om de matta strålarna af det från
mån-skifvan återkastade solljuset lade en förtrollning öfver allt
hvad ögat kan omfatta. Det landskap som vid fullt dags
ljus synes leende och mildt, blir nu storartadt och djupt; den
skoglösa backen med sina kringströdda stenblock, som i
solskenet synes så poesilös och torr, blir i månskenet
förvandlad till en bruten och omvexlande mark, på hvilken
de förlängda skuggorna från buskar och stenar måla de
mest egendomliga scenerier. Det lilla stalpet mellan två.
stenar blir till ett bråddjup, de fintoppiga enbuskarna på
sluttningen se ut som stora, ur djupet uppstigande trän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
