- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
166

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan jag förut med glädje sett, huru bladen redan voro
utslagna p& krusbärsbuskarna, och hur de stora kådiga
knopparna svälde på mina nysatta fruktträd, hvilka alla
hade blifvit vid lif vintern öfver. Trasten slog borta i
grantopparna i skogen, en knarrande morkulla sträckte
öfver ängen och sundet ner åt andra stranden, och ute på
den kala holmen på fjärden satt den gamla vanliga
orrtup-pen och knäpte på sin glasharmonika en egendomlig bas
till trastens melodier. Min hederlige värd, som varit ute
på fiske, när jag kom, nalkades nu med betänksamma steg
dit upp, och snart voro vi i fullt samspråk deruppe.

“Nå, har inte mästarn hörts af något ?“ frågade jag
slutligen, sedan vi talat om ett och annat.

“Herre Gud ja, mästarn!“ svarade min värd, i det
. han klådde sig bakom örat, “har herrn inte hört, hur det
gick med honom i vintras ?“

“Nej visst inte! Hur gick det då?“

“Jo, han strök med i slutet på februari, han.“

“Hvad? Är han död?“

“Ja, Gud värdes honom, stackare! Se, jag ska’ säga,
hur det var. Det va’ allt skralt för honom i vintras i
kylan, och bodde gjorde han i en gammal sjöbod borta vid
Waxholm, och smått var det om förtj ensten, förstås. Han
gick hos oss och hjelpte till vid vintemoten en tid, men
så gick inte strömmingen till längre, och så behöfde vi
honom inte mera. Och då sa’ han, att han tänkte sig in
till sta’n för te få tala med herm, och en vacker dag
gaf han sig af från Waxholm öfver sjön, och det var på
efltermiddan... för di hade sett honom inne på krogen
midt emot fästningen, så der vid fyratiden. Och på
natten blef det ett Herrans väder med blåst och snö, så en trodde
rakt, att taken skulle blåsa af, och da’n efter, så var det
ett par fiskare från Ytterby som skulle in till sta’n med
strömming, och då hitta di honom på isen mellan Lidingön
och Bogesundslandet, och då var han ihjelfrusen, så han
var kaf död när di fick tag i’n!“

“Stackars mästaren!“

“Ja, nog var det så, kära herre! Litet hade han väl
i sig och litet på sig, och en tom butelj låg det bredvid
honom i snödrifvan, så nog kan en förstå, hur det hade
gått till! Synd var det på karl, för det var odrägligt hvad
han förstod sig bra på te’ styra och ställa med trädgårds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free