Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut; “det ska’ då inte hända om jag också skall borsta opp
en hel blanksmörjsask! Jaså, så det är en af förmännerna
som håller bröllopet? Herre Gud ja! nog minns jag när
salig husbond gifte sig... det var bröllop det... Det stod
på Mäster Anders, det... och vi fick en butelj pickladong
och ett par stora saffransbullar allihop! Håhå, jaja! och hvad
frun var vacker sen!... Akurat lik unga herrn som ett bär
— ja, det glömmer jag aldrig!“
Och så bar det af ut i köket med Stina, och hon
borstade så att 8töfloma skeno som solar.
Under tiden gick Nicke fram och tillbaka i rummet
och deklamerade sina verser, och såg sig emellanåt i
spegeln, för att öfva in de mest passande gesterna till talet.
“I qväil ska’ jag då akta mig att flytta på foten!-‘
sade han för sig sjelf, sedan han för tjugonde gången läst
upp verserna ur minnet; men se, sist voro stöflarna nya
och de klämde så rasande så jag kunde inte stå still! Jag
kan undra hvad det är för tärnor, jag? De skulle vara
vackra, sa’ assessorn. Jag vet inte, jag känner mig så
fasligt underlig, jag ä’ riktigt orolig... jag kan undra om
det blir ostron, jag? — Få se om inte någon af tärnorna
blir förtjust i mig! Sist var det på god väg med mamsell
Hummelin, — men så kom det der välsignade trampet, och
så • blef det ingenting af. Men i qväll blir det bestämdt
någonting af — det känner jag!“
Och Nicke blef riktigt romantisk till mods, medan han
stod der och såg sig i spegeln. Han böljade alldeles
ofrivilligt att deklamera:
«0 kärlek! jords och himmels under,
Lycksalighetens andedrägt» —
då Stina i detsamma kom in med stöflarna och stannade
alldeles förvånad i dörren. Hon hade aldrig hört sia gosse
tala om kärlek förr, och genast stod för hennes lifliga
fantasi skräckbilden af en ung fru, som skulle ta’ spiran i huset
och låta alting dansa efter sin pipa.
Men som Stina var en förståndig menniska, så brydde
hon sig icke om att säga något, utan visade sig till den
grad nyter och påpasslig, att hon till och med borstade
fracken ännu en gång, och tänkte: “Jag ska visa honom
jag, att om han också tar sig tio fruar, så får han ändå
aldrig någon Stina!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
