- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
187

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jag tycker nästan mer om att göda dom medrofvor/1
förklarade Stark, “för det blir de fetare af. Bror ska fa
se på en rostbiff i q väll, som fan i mig heter trumf! “

“Får jag bara se på’n?“ frågade Öländer skrattande;
“det var mig en baddare, den Starken! Han bjuder folk
på skåderätter.“

“Åh, du ska nog få’n i dig med, det kan du lita på ...
Men hvar Hin håle håller dotter min hus?... Clara!“
ropade han så att innanfönsterna skrälde, “har du inte fått
kjolarne på dig än?“

“Stark då!“ förmanade frun.

“Herre Gud, hvad den kusin Stark är treflig!“ sade
fru Öländer och såg ofantligt söt ut, i det hon inom sig
tänkte: “Bar Öländer sig så der åt, så körde jag ut honom,
det kan han lita på.“

Och nu ringde det igen, och medan Stark gick ut för
att öppna åt de nya gästerna, öppnades verkligen den der
dörren, som Nicke hade sina ögon fastade på, och Clara
sväfvade ut, så vacker och strålande, att Nicke kände
hjer-tat hoppa högt upp i halsgropen och fru Öländer blef gul i
synen af förargelse, medan hennes döttrar gapade ännu
värre och för ombytes skull nu började att äta upp
näs-dukame ock&å.

Clara helsade utan all förlägenhet på de främmande,
och räckte till och med Nicke sin lilla mjuka hand och
tackade för sist, och då såg hon på honom så gladt och så
förtrollande, att Nicke icke visste på hvilken fot han stod.
Han stammade några ord om hur roligt det var att...
och hur trefligt det skulle vara om... och Gud vet hvad
han sade för resten, då Starken i detsamma inkom med
flera nya gäster och gjorde slut på hans förlägenhet, men
icke på hans förtjusning.

Bland de nykomna gästerna voro mantalskommissarien
och vasariddai^n Noll med fru och döttrar, och en son,
som var kadett och som, rak och lång som han var, tog
sig ut som en försvarlig etta bredvid de mera runda
nollorna, hans systrar. Familjen såg för öfrigt mycket treflig
ut, och frun talade litet franska, medan
mantalskommissarien och riddaren deremot var munter och tystlåten. Nu
hade det blifvit temligen många fruntimmer och derför
passade hen*arne på att öfverlemna dem åt sig sjelfva, för
att ute i salen smaka på punschen, och bland dem som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free