Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu ringde det på nytt och Stark gick sjelf att öppna
i det han lemnade Nicke ensam med lilla frun i förmaket,
som var ytterst elegant, fastän något öfverlastadt. Frun
passade genast på tillfälle att beklaga sig för Nicke öfver
sitt martyrium att vara gift med en så fasligt rå och
ohyfsad karl som Starken, hon som hade fått den allra finaste
uppfostran, och som i fyra år varit guvernant hos
gref-vens på Mållösa; men som gudnås varit fattig och derför
inte kunnat säga nej åt en sådan karl som Stark, så grof
han än var. Hon lät i få ord påskina, att om icke
adels-högfarden varit, så hade hon kunnat vara grefvinna, och
att hon nästan tvangs att säga ja åt sin råe friare, bara
för att inte unga grefven skulle begå en mesallians, och
Nicke riktigt beklagade den stackars qvinnan, som var så
olycklig och hade så mycket förtroende för honom.
Under tiden hade de nykomna peJsat af sig, och nu
inträdde värden åtföljd af en liten klotrund, rödbrusig herre
med en lång mörklagd fru och två döttrar, som voro så
till vida lika både far och mor, att de voro tjocka som
fadern och långa som modern.
De nykomna emottogos med förekommande artighet
af frun i huset och presenterades for vår vän Nicke såsom
bryggarålderman Öländer med fru och döttrar.
“Mjuka tjenare!“ pustade åldermannen, i det han
torkade sig i hela ansigtet och långt nedåt nacken och halsen
med en blå lärftsnäsduk, “hur står det till? Förbaskadt
obehagligt väder ... he, he!... Jaså, det är kunglig sekter
Hult... Jag kan undra om kunglig sektern är slägt med
en ungdomsvän som jag hade, och som var bagare i Wexiö?“
“Nej, jag vet mig icke ha någon slägt i Småland,“
förklarade Nicke, i det han kastade längtande blickar åt
en dörr till ett inre rum, derifrån han väntade att Clara
skulle komma.
“Jaså, inte det?“ fortfor bryggaren, “jag trodde att
herrame var slägt, för han hette också... nej, ge mig se,
han hette Plank, det hette han!... Men jag visste väl att
det var någonting ditåt, he, he, he!“
Under tiden talade fruarne om sina pigor, och de begge
flickorna åto på sina handskar och tittade i taket.
“Vill inte bror ha någon mäsk åt sina oxar?“ frågade
Öländer efter en liten paus; “bror ska få’n för godt pris,
fast kornet är hundfatt dyrt på höstsidan. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
