Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grad att han höll på att klappa ihjäl honom med sina
dug-tiga slagtarnäfvar.
Fruntimmerna voro naturligtvis också aldeles
genomförtjusta, och när Nicke tog afsked så der framåt ett-tiden
på natten, så bad man honom på det artigaste sätt att
vara välkommen tillbaka.
“Men några skrifverier får du vänta på hädanefter,
kunglig bror och sekreterare/4 förklarade Stark med sitt
vanliga gapskratt, “vill du inte komma ändå, så kan du
göra bäst hin håle du vill.4*
“Stark, då!“ interfolierade frun på sitt vanliga sätt.
“Nå än sen, hvad Starkar du efter, kärngen min? Jag
är inte af det der kruserliga folket, det vet du, och vill
inte Hulten komma opp och ta sig en liten knorfvare och
-prata en pipa, utan att man ska skicka vaktmästare tilPen,
så ger jag honom så många som åker och flyger och far!“
“Jag tackar så mycket,“ menade Nicke bugande, “jag
kommer helst utan bjudning, om jag får lof! Det vill säga
om damerna tillåta!“
“Ja visst sju tusan tillåter di det! Jag vill inte råda
dem till annat, för resten! — Adjö, adjö! bror Öländer!
Tjenare, bror mantalskommissarie! Adjö, unga halfportion!“
— det sades till kadetten — “baletten torka’ in i dag,
men den få vi skutta sta7 med en annan gång i stället.
Tjenare, tjenare!“
Och der skrapades och bugades och ljögs som
vanligt, när man går bort ifrån en supé. Det hade varit
alldeles rysligt roligt, och fint och charmant naturligtvis, och
innan man kommit ut genom porten, så hade man redan
klandrat både maten och uppassningen och värdfolket och
möbleringen.
Hvad Nicke beträffar, så var han litet mindre
missbelåten än före supén. Clara hade icke talt ett ord med
kusinen under hela tiden medan man åt, och när han tog
afsked af henne och lemnade igen näsduken, som han hade
haft om fingret, så frågade hon med det största deltagande
hur det var med skorran, om den icke börjat blöda igen
sedan han spelat dansmusiken för dem, och om den icke
gjorde ondt, samt att hon aldrig kunde förlåta sig att hon
var skulden till olyckan. Hon bad honom också vara
välkommen tillbaka, såvida han icke haft allför tråkigt, hvarpå
Nicke med mycken trovärdighet försäkrade att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
