Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mamma och jag väntade kusin Edvard!“ fortfor Clara.
med särskild tonvigt på ordet mamma; “och derför tog
jag för alldeles gifvet att det var han som kom! Men det
var så mycket roligare att det var kunglig sektern, ty vi
ä’ alldeles ensamma!“
“Den falska!“ tänkte Nicke; men högt sade han: “Om
jag på minsta sätt besvärar, så..
“Nej, för all del, tvärtom!“ försäkrade Clara med den
trovärdigaste ton i verlden, och ropade sedan vänd inåt
rummen: “Mamma! det är kunglig sekter Hult!“
“Hjertligt välkommen, herr kunglig sekter!“ hördes
nu fruns röst ifrån förmaket, och om några ögonblick stod
den lilla frun glad och fryntlig i salsdörren och helsade
Nicke helt vänligt med orden: “Nå, det var riktigt snällt
att kunglig sektern tittade opp.! Stark är borta, så att det
var riktigt rart att få litet sällskap! Yar så god och stig in!
Jag beklagar bara att kunglig sektern får tråkigt med två
ensamma fruntimmer... men Edvard kommer väl snart,
vill jag hoppas!“
“Måtte fan ta honom!“ tänkte Nicke helt fromt inom
sig, i det han bugande gick emot fru Stark och tackade
för sist.
Och derpå fördes han in i förmaket, der lampan brann
på divansbordet, och der det såg så riktigt hemtrefligt ut,
att Nicke blef varm om hjertat på nytt.
“Clara lilla!“ sade fru Stark, “gå ut och säg till att
vi få in en karafin punsch och litet äpplen!“
“Ja strax, mamma lilla !c< svarade Clara hastigt och
tycktes icke ha någonting emot att få komma bort på en
liten stund.
“Jag fruktar/4 sade Nicke sedan Clara gått, “att
mamsell Stark inte blef riktigt nöjd, när hon fick se att det
var jag som kom, i stället för...“
“För all del, bästa herr kunglig sekter, tro inte det!“
försäkrade frun med ett älskvärdt smålöje. “Tvärtom! Yi
sätta ofantligt mycket värde på er, fast vi inte kännt er
längreoän så!“
“Ah, fru Stark är alltför god! Jag har ju så litet haft
tillfälle att... att på något sätt... kunna... hm!“ och
Nicke visste icke vidare hvad han skulle säga.
“Hvad min man beträffar, så ä’ han då alldeles
förtjust i kunglig sektern,“ fortfor frun, “och det är minsann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
