Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen tvekande, “Nej! nu törs jag väl ej uppehålla
herrskapet längre ... klockan är redan åtta, och ..
“För all del, herr kunglig sekter!“ inföll frun hastigt,
“ni får inte tänka på att gå! Min man kommer väl snart,
och ni får ändtligen lof att stanna qvar till qvällen. Om
Starken får veta att ni varit här, och att vi inte hållit er
qvar, så skulle han aldrig förlåta oss det! Dröj nu för all
del och håll Clara sällskap en liten stund, medan jag går
ut och ser efter att vi få något till qvällen ... men det
blir mycket tarfligt och enkelt, det säger jag på förhand.“
“Men kan inte jag i stället, mamma?" frågade Clara
ifrigt.
“Nej, mitt söta barn! håll du kunglig sektern sällskap!“
och så ertappade Nicke återigen en af de der blickarne,
“det är bättre att jag går ut... ja kunglig sektern ser
hvad jag hyser för ett stort förtroende till kunglig sektern.
Det är minsann inte alla ungkarlar som en mor skulle våga
lemna sin dotter ensam med... men kunglig sektern! det
är en annan sak, det!“ Och dermed försvann fru Stark
med ett vänligt leende, i det Nicke var både smickrad och
förargad öfver förtroendet, smickrad derför att man trodde
på honom, och förargad derför att man ansåg honom så
litet farlig för en ung flickas lugn och rykte. Men Nickes
godmodighet och verkligt hederliga sinnelag gjorde att
förargelsen snart försvann, och att det behagliga intrycket
var det öfvervägande.
För den som kunde ransaka njurar, skulle det varit
temligen kinkigt att afgöra, hvem som, när fru Stark gick
ut, var den mest förlägne utaf de två qvarblifvande. Det
vissa är dock att denna gång som altid var det den unga
qvinnan som först hemtade sig, och just som Nicke som
allra ifrigast satt och funderade på hur han skulle böija
samtalet, började Clara, först långsamt och temligen
förläget, men sedan allt säkrare.
“Hvad jag nu kommer att säga skall kanske synas
kunglig sektern litet underligt, men jag måste, medan mamma
är ute, passa på att ge er förklaring öfver en sak som...
som kanske förefallit er litet besynnerlig... nemligen mitt
förhållande till min kusin, hvars bekantskap ni gjorde här
förra lördagen.“
“Aha!“ tänkte Nicke, “hon anar att jag misstänkt
något, och nu vill hon rentvå sig!“ men högt svarade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
