Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mamsell Stark kan vara fullt öfvertygad om att jag inte
kan finna något, som mamsell gör, underligt. Dertill är
min högaktning alldeles för stor, och om jag vågade, så
skulle jag säga, att dertill är min ... men ... men jag ber
om ursäkt att jag föll i talet."
“Skadar visst inte!“ svarade Clara hastigt, liksom hon
velat hindra Nicke från att uttala något som skolat göra
förlägenheten ändå större; “men om också mitt beteende
här vid lag är litet ovanligt, så bevisar det å andra sidan
endast så mycket mera hvilket förtroende jag sätter till er.
Nåväl, jag vill gå rakt på saken. Ni gjorde sällskap med
min kusin härifrån i lördags, var det inte så?“
“Jo mycket riktigt!“ svarade Nicke, inom sig undrande
allt högre hvad det skulle bli af.
“Och hvad han då sade er,“ fortsatte Clara rodnande
och leende på samma gäng, “sammanlagt med mitt
misstag, när ni kom i afton, har väl fört er på underliga
tankar, eller hur?“
“Inte på minsta vis!“ försäkrade Nicke, “jag har redan
förut sagt att jag inte kan ha några underliga tankar om
mamsell Stark.“
“Det tackar jag kunglig sektern för; men just derför
att så är, måste jag också å min sida vara fullt uppriktig,
så svårt det än kan vara för en ung flicka, när det
gäller en sådan sak som denna. Kusin Edvard har temligen
tydligt låtit mig förstå att kunglig sektern skulle hysa ett
mycket varmt intresse för min ringa person, och så
smickrande än detta är och måste vara för mig, måste jag
likväl helt uppriktigt säga att... att...“
“Hvad i Herrans namn säger mamsell Stark ?“
utropade Nicke alldeles handfallen, “har han sagt åt er att jag ...
det var ju tvärtom han som sa7 åt mig, att han ... att ni...
att han...“
“Ja, jag vill tillstå helt uppriktigt för er att jag
tycker om Edvard, att jag tyckt om honom ända sen min
barndom, och att jag aldrig skall kunna tycka om någon
annan än honom.. “
Detta var för mycket för vår vän Nicke Hult. Han
blef alldeles blek och sprang upp från sin stol som om
der skulle legat dynamit på dynan.
“Hvad i Herrans namn säger mamsell Stark ?u
stammade han slutligen.
Svart på kvitt. III. * 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
