Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men inte tans det någon sådan till hands, det var ju klart,
det, och ingen annan heller, och som jag just inte
godvilligt tänkte släppa ifrån mig min plånbok som jag har
ett par tusen krigare i, så hade det väl varit ute med
mig — om inte Edvard här kommit till hjelp. Hörde du
att någon ropte, efter du kom så der som ett skott öfver
dem?“
“Ja,“ svarade Edvard, som nu ledt fram Clara till
bordet, och satt sig leende och lycklig bredvid henne, “jag
kom direkte från högvakten och gick Drottninggatan framåt,
och som jag vek in på kyrkogården, så tyckte jag mig
höra ett rop bakom kyrkan, hvarpå jag sprang fram.**
“Och i grefvens tid kom du, hederspojke. Eör det
böljade ta åf med mina krafter, och den långa kanaljen
hade just kilat ner sin hand i bröstfickan på mig när du
högg honom i nacken med knutna näfven, så att han stöp
på hufvudet. Ett hedersnyp, min gosse, som jag aldrig
glömmer. Men, så der ja, kom hit, Clara, min flicka, så
får jag pussa dig. Det är väl egentligen dig jag har att
tacka för att den der spelevinkern kom? Hvasa?“
Och Starken slöt den högt rodnande Clara i sina armar
och tryckte en smällande faderskyss på hennes nyss så
bleka, men nu åter rosenröda läppar. Och sedan det var
gjordt, så fick frun sig också en kyss, och sedan sade Stark,
i det han torkade sig om munnen med afvig hand:
“Se så der ja! Och nu kan en behöfva sig litet
kraftigare föda! Anfakta, hvad högra benet värker, jag knuffa
mig mot en grafsten, ska’ jag säga! Skål, hedersbror!‘‘ —
det var åt Nicke — “det var gentilt af dig att du har
setat. och hållit fruntimrena sällskap? Nu ska’ du också få
vara med på en »åkallad familjefest, för jag märker det
lär inte vara värdt att streta emot längre!“
“Pappa!“ utropade Clara, “skulle du vilja?“
“Farbror!“ ropade Edvard på samma gång, “är det
verkligen möjligt att...“
“Ja, visst fan är det möjligt! En kan väl ha hjerta;
fast en är slagtare, vet jag! Inte kan jag tacka dig så
som jag skulle göra, inte... pengar vet jag att en inte
betalar tocke der med... Clara får tacka dig i mitt ställe,
och om du sjelf inte har något emot det, så ta’ du
fastmön din i famn!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
