Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, jag stötte visst min fot litet, när jag hoppade ner.“
“Får jag inte lof att bjuda er min arm, medan vi
söka upp en plats? 4... och Nicke stod genast fardig med
högra armen i form af grytkrok, medan åtskilliga unga
herrar i grannskapet sågo på honom med en viss afund,
som gaf sig luft i några halfhögt uttalade förmodanden att
herrskapet tycktes vara gamla bekanta, fast det der,
gudbevars, skulle vara så fint tillstäldt för att ingen skulle
misstänka något.
Men Nicke hörde lyckligtvis ingenting af alt detta,
och efter mycket bråk och sökande, hade han slutligen
lyckats få en plats åt sin protegé, sedan han på det
vänligaste sätt lyckats öfvertyga ett par äldre fruar att det
verkligen gick an att vara mindre breda än hvad de hade
tyckts komma öfverens att vara. Han hade just aflemnat
sin nya bekantskap bredvid dem och var fardig att åter
uppsöka Figge, då det unga fruntimret genast utbrast:
“Jag begriper inte att jag inte ser till min tant och
kusinerna! De skulle vänta på mig ombord på Wermdö,
vi skulle följas åt till Gustafeberg.“
“Ja, det här är ju Ran som går till Waxholm!“
utbrast Nicke.
“Herre Gud! hvad säger ni?“ utbrast den unga damen
bleknande, “då har jag ju i brådskan gått ombord på
oriktig båt! Hur skall jag nu bära mig åt?“
“Vi eka höra med kapten,“ tröstade Nicke godmodigt,
“om inte det går an att komma intill “Wermdö“, den är
strax förut.“
“Ack, ja, om ni ville vara så god, så blefve jag er
evigt tacksam!“ och hon såg på Nicke med en blick som
gick honom direkte ner i hjertat, och kom honom att glömma
sin vanliga försigtighet.
Han skyndade genast till kaptenen, men denne
förklarade helt kort och godt att det var omöjligt, men att
fruntimret kunde, om hon hade lust, stiga i land vid
Hasseludden, och sedan gå till Gustafsberg, det vore bara en
timmas väg, och en förbaskadt vacker väg till på köpet,
försäkrade kaptenen.
“Ja, men inte kan ett fruntimmer gå så långt!“
menade Nicke betänksamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
