- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
244

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jo, der stod en liten annons på första sidan, som
borde intressera dig."

“Jaså, hvad var det för en annons ?“

“Jo der stod: En sons lyckliga födelse få vi härmed
glädjen tillkännagifva. Edvard Stark och Clara Stark,
född Stark."

"Åh, hvad säger du!“ utropade Nicke, rodnande.

“Ja, det är visst den andra eller tredje plantan som
din för detta flamma har skaffat sig! Jag såg henne för
inte längesen, åkande i sällskap med sin man, löjtnanten.
Hon såg glad och strålande ut, och vacker sen! Det finns
somliga qvinnor som bli vackrare för hvart barn de få,
och det är just den rätta kärnsSrten, det! — Inte sådana
der som se ut som lik efter ett par års äktenskap! Seså
der ja, nu tar man sig en smörgås! Morgens Nicke!“

“Skål du! Yet du, den här flickan var bestämdt
vackrare än Clara! Såg du sådana ögon, och en sådan hy,
och sådana tänder sen/*

“Aj, aj, Nicke! Du är på god väg igen! Akta dig bara!“
“Ah, prata inte dumheter! Kan man inte tycka att en *
flicka ser bra ut, och är treflig och behaglig, utan att genast
bli kär i henne ?“

"Inte när man heter Nicke Hult!"

“Det skall jag bevisa dig," menade Nicke med bestämd
ton, i det han slog i halfvan, "kär blir jag aldrig mera;
men derför behöfver jag väl inte binda för ögonen, vet jag."

“Hur tyckte du det kändes när hon kom så der rakt
i famnen på dig, Nicke?"

"Ja vet du, jag blef så flat och så öfverraskad, så
det har jag verkligen inte riktigt reda på Men så
mycket kan jag säga, att nog tyckte jag det kändes
behagligt, altid. Hon var så lätt och så mjuk som en liten elfva.
Och jag var alldeles tvungen att ta henne om lifvet, för
annars hade jag farit baklänges."

“Jojo, det kunde ha blifvit ett fanders spektakel —

men hör du, hvad ska vi nu göra egentligen?"

"Kors, vi ska ju helsa på Pettersons, vet jag. Det

är ju derför som vi ha farit ut.“

"Ja, men vet du, det är inte roligt! Jag skulle hellre
rösta för att vi lefde naturlif, eftersom vi ändå kommit ut.
AnnaÄ kommer gubben Pettersson med sitt välsignade
brädspel och sin grogg hela förmiddagen. Nej, om du vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free