Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag, så. gå vi bort till "fruarne" och säga till om båten,
och så göra vi en tur utåt Trälhafvet och småholmarne
här utanför."
“Åhja, hvarför inte; men jag tänkte annars, att om
vi vore qvar i stan så kunde vi —“
“Träffa på den unga flickan igen? — Nej hör du,
Nicke, låt bli det, du — det råder jag dig till!"
"Ah, du är tokig — jag menade att om vi vore qvar
i stan, så kunde vi få oss en god middag åtminstone!"
"Det kan vi få derute med. Jag är händelsevis stadd
vid kassa i dag; och om jag säger åt lilla Kristina, så lagar
hon i ordning en bra matsäck åt oss, och en butelj vin
och litet punsch till eftermiddagen! Hvad säger du om det,
Nicke du?4
"Jo vet du, det kunde bli trefligt nog — om man
bara hade sig ett par metspön eller ett gäddrag."
"Det vet jag också råd för," svarade Figge, "stanna
du här och se till att matsäcken blir i ordning, så skuttar
jag upp till gumman Österman och säger till om båten.
Yi äro gamla bekanta, ska jag säga — och så fins här en
lotslärling söm har lånat mig fiskdon förut en gång! Se
nu efter att vi få med en butelj godt portvin, och glöm
inte punschen!"
Och dermed var Figge Bergström utom dörren som
en blixt. Nicke stannade qvar och "öfversåg" och "ledde"
matsäcksbestyren med ett allvar och en sakkännedom som
kunnat anstå en öfverhofmästare hos en prins.
Nicke tyckte mycket om att vara på sjön, och var i
allmänhet så stor vän af naturen som en inkarnerad
Stockholmsbo kan vara, men i dag hade han verkligen haft
mera lust att stanna på land. Trots allt hvad Figge
Bergström sagt, kunde han inte underlåtå att tänka på den
unga flickan, och nu som altid under sådana
omständigheter, sade han for sig ejelf, fastän han var rädd att tillstå
det för sin egen tanke: "Den flickan eller ingen!"
Detta hindrade likväl icke på ringaste sätt att han
med det mest pröfvade kännaröga kunde beskåda lacket
och etiketten på portvinsbuteljen, eller att han vid
sakernas nedläggning i korgen kunde påminna lilla Kristin om att
hon glömt senapen till den kalla kokta skinka som låg så
aptitlig och hvit och röd som en ungmös kind, på en af
asietterna i korgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
