Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en qvart var Figge tillbaka igen.
“Är du klar nu?“ ropade han i dörren, “gummorna
svänga just nu om hörnet med båten och lägga till vid
Åkerbergs brygga här utanför. Kom nu, Nicke! Se här,
Kristin, är en tia så länge. Vi få räkna i qväll. Hur dags
är det ångbåten går? Jaså, klockan 9 ... nå, då är det god
tid att ta sig några gäddor! Ser du ett sådant drag, Nicke ...
det var ett vackert drag utaf lotsen, tror jag! Kom nu!
Adjö, lilla Stina! Far inte illa med sig nu!“
“Åhnej, sällan kommer det ifråga!“ svarade
skänkjungfrun näbbigt; ty hon var för mycket van vid att passa
upp på militärer, för att kunna sätta något egentligt värde
på de civila.
När Figge och Nicke kommo ut från värdshuset, och
gingo den lilla backen ned åt bryggan, sågo de redan
roddgummorna ligga i land med båten; men de sågo också
att på bron stod ett fruntimmer, som det tycktes, i lifligt
samtal med de begge Amfitriterna.
“Kors du, Figge!“ ropade Nicke, och det klack
riktigt till i bröstet på honom; “jag tror det är hon!“
“Ja det ser så ut!“ svarade Figge, till utseendet helt
lugn, ehuru han också kände en viss rörelse af glädje
inom sig.
Och derpå gingo de fram till platsen der fruntimret
stod, Nicke med korgen på armen, och Figge med
punschbuteljen i hand — ty den hade inte fått rum i korgen.
“Se der ä’ herrarne sjelfva,“ sade den äldsta af
rodd-fruarne, “nu kan ju mamsella fråga dom sjelf. Det är de
som ha hyrt både båten och oss.“
Det unga fruntimret vände sig om. Det var den nya
bekantskapen från ångbåten.
“Ursäkta, mina herrar!“ sade hon blygt men fortfor
med glad ton i det hon betraktade våra båda resande.
“Men hvad ser jag! Jag har ändå tur i all min otur i dag.“
“Men hvad är det då som har händt ?“ frågade Figge
artigt, sedan de helsat på henne.
“Ah, ingenting annat än att den familj som jag känner
inte är hemma! De ha följt med en segelskuta nedåt
Fre-driksborg, der de ämna tillbringa dagen.“
“Nå, det passar sig ju präktigt!“ utropade Figge, “vi
ämna oss just ditåt, och om ni vill hålla tillgodo en plats
i båten här, så kunna vi vara der om en timme!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
