Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Stufva in korgen der för-ut!“ kommenderade Figge,
“se så, ner med dig Nicke, du får sätta dig bredvid’
mamsell ... mamsell...“
“Lotten Bergfel t,a ifylde det unga fruntimret,
“lärarinna i fru Halls pension!“
“Mjuka tjenare! Sätt dig ner då, Nicke, bredvid
mamsell Bergfelt, så slår jag mig ner akterut och sköter om
gäddraget! Och nu, gummorna små, nu ge vi oss af! Och
rätt ner för Rindö-sundet; men vi ska hålla snålt vid
Kammarholmen och Skarpösidan, för der brukar jag altid ta
mig en tiemarkare.“ Och så bar det af.
Nicke satt bredvid det unga fruntimret, inom sig
förtjust och genomlycklig; men i böljan gick det temligen
trögt med konversationen. Man hade så mycket att se på,
och den unga flickan var så betagen i de vackra
stränderna, som aftecknade sig så klart i den spegelblanka
färden; nästan alldeles för blank var den för dragflske,
menade Figge, men det var detsamma, det var likväl en
herrlig sommardag. En och hvar som har njutit en sådan
ute bland holmar och vikar i vår vackra skärgård, med
sina än leende än allvarsamma utsigter, vet mer än .väl
hur behaglig den är. Den lätta brisen förde ibland ett
luftigt, guldkantadt moln framför solen, och då kastade sig
lätta skuggor öfver uddarne som sprungo ut i sjön, och
en frisk flägt bortjagade för ett ögonblick den något
besvärliga värmen. Ibland, när båten fördes nära stränderna,
skuggade den allvarliga barrskogen för solen, och när då
ett gräs- eller vasstrå nappade i draget, så stannade man
ett ögonblick i skuggan tills allt var i ordning igen, och
så fortsattes färden. Gäddorna voro skenbarligen mycket
mätta, och följden deraf var att Figge snart lät draget släpa
som det ville, och i stället stämde upp en duett med Nicke,
— och sången dallrade utåt vattenytan och gaf eko mot
bergen på Rindö-sidan.
Det var, med ett ord, en i hög grad behaglig fård,
och gummorna voro i synnerhet förtjusta öfver sången,
som de påstodo var mycket vackrare än i sjelfva kyrkan.
När Nicke och Figge hade slutat,, böljade den unga flickan
att med behaglig, fast icke särdeles stark röst sjunga en
folkvisa, och så omvexlade man hela vägen. Inom kort
var man genom Rindö-sundet och såg nu Fredriksborg,
som det tycktes på temligen nära håll, medan man på ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
