Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjöd henne armen. Men denne gick i stället strax bakom
dem och tycktes mot vanligheten försänkt i temligen
allvarliga betraktelser. Efter en qvarts timmas ganska
besvärlig väg genom stenrösen och ljungfält, omvexlande med
temligen sanka små dalsänkor mellan bergen, var man
framme vid foten af det ganska försvarliga berg, på hvilket
stenkumlet låg.
“Nu får jag tacka kunglig sektern så mycket,“ sade
Lotten; “men här är det visst bäst att gå ensam. Vi
kunde annars lätt nog falla omkull båda två.“
“Åh, tror mamsell Bergfelt verkligen att jag skulle
kunna bära mig så oskickligt åt?“ frågade Nicke och såg
dervid så gudsnådlig ut, att den unga flickan hade svårt
för att hålla sig för skratt.
“Men hvar tog herr Bergström vägen ?“ frågade hon,
för att komma ifrån saken.
“Jo, här är jag,“ hördes Figges muntra stämma bakom
några krokiga tallar, “jag har gjort ett fynd ... jag har
hittat på en liten koloni af Linnea här ibland lingonriset.“
“Ah, får jag se!“ utropade den unga flickan hastigt,
i det hon skyndade åt det håll, hvarifrån rösten hördes,
“jag som aldrig sett någon Linnea annat än pressad!“
“Den der förbaskade Figge!“ mumlade Nicke för sig sjelf;
“så ska han vara botanist också! Men det är bäst att jag
följer med henne; det vore inte passande att lemna dem
ensamma. “Har mamsell Bergfelt hört sägnerna om det
här kumlet?“ frågade han, i det han följde efter henne,
“det påstås i trakten att det lär ska spöka här om
qväl-larne.“
Men den unga flickan hörde honom icke. Hon var
redan inne bland träden, och när Nicke, varm och flåsande,
kom efter, så såg han huru hon stod vid Figges sida,
lutande sig ned öfver marken, medan denne åter låg på
knä invid en tufva och visade henne på den lilla hvitröda
blomman, som lindade sina fina refvor omkring mossan och
lingonriset.
“Åb, hvad den är vacker! hvad den är gudomligt
söt!“ ropade den unga flickan, i det hon sökte upprycka
en af refvorna, och Nicke såg, med svartsjuka i hjertat,
huru hennes och Figges händer möttes vid försöket.
“Jaja, men vi få väl alt lof att skynda oss och se
på stenkumlet, om vi ska hinna fram till Fredriksborg till
middagen!“ sade Nicke temligen kärft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
