Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att springa? Det måste ha sett trefligt ut. Också fick jaff
en fläck på högra knät också. De måste ha haft kor pa
bete här. Anfäkta och regera, sådan otur. Och nu ä’ de
uppe redan. Jag kan just undra hvad Figge tar sig för
deruppe, jag... tänk om han passar på att slå för henne?
Ja, jag tror henom inte mer än jemnt... han har sett så
underlig ut, sen vi kom i land."
Och Nicke stretade af hjertans grund för att komma
upp igen, men det dröjde ändå en god stund innan det
lyckades honom. Svetten lackade af pannan, och hjertat
satt honom i halsgropen, lika mycket af ansträngning vid
uppstigandet, som af oro öfver hvad Figge skulle ta sig till.
“Hvar ä’ ni?“ ropade han så högt han kunde, när
han uppnått trefjerdedelar af höjden, “är ni redan uppe?“
Inte något svar.
Nicke blef utom sig. Han tog upp sin näsduk, tor*
kade sig i pannan och fortsatte uppstigandet med
förtvif-lans mod.
Ändtligen var han uppe. Medan han sökte få igen den
förlorade andedrägten, sa g han sig omkring. Stenkumlet
deruppe var temligen vidsträckt, och som det var
betydligt högre på midten än vid ytterkanterna, så kunde han
ingenting se. Han böljade nu med stora steg att streta
framåt på och emellan bullerstenarne för att komma ät
andra sidan, och när han ändtligen hunnit till en tredjedel
omkring kumlet såg han den unga flickan ett stycke framför
sig sittande på en stor rullsten och blickande ut öfver
FrediksborgsQärden, som nu låg der så klar och glittrande
i solljuset midt framför henne. Nicke drog ett djupt
andetag, och det föll som en hel ättehög från hans bröst; ty
den unga flickan var alldeles ensam. Han såg inte en skymt
af vännen Figge.
“Hvar ä’ Figge ?“ frågade han andtruten och
förvånad, i det han kom fram till henne.
“Herr Bergström gick ner till båten, för att se efter
att alting är i ordning,“ svarade Lotten och tycktes ha
mycket att beställa med ett af sprötena på sitt parasoll.
“Det var då inte mycket artigt af honom att lemna
er så här allena,“ fortsatte Nicke och försökte se stött
ut på vännens vägnar, fast han inom sig var mäkta glad
öfver hans oartighet, “det måtte jag säga. Men se Figge
har då altid varit en underlig kurre — i synnerhet i
fruntimmerssällskap/*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
