Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det var jag som bad honom att gå och se efter/4
svarade den unga flickan; “men hur var det? Ni skadade
er väl inte ny88?“
“Nej visst inte ... det var bara min hatt, som ...“
“Jag är oströstlig öfver att det var mitt fel... men
vi få väl nu lof att ge oss af ner. Yill ni inte vara så
god och låna mig er arm... jag är hal under fotterna, så
jag tror aldrig att jag kan komma utföre på egen hand.“
“Mycket gerna ... med största nöje,“ stammade Nicke,
aldeles handfallen af stolthet och lycka; “Gud gifve att
det vore en half mil ned till stranden/* tänkte han i det
han bjöd henne armen, och fortsatte sedan tankegången på
följande sätt: Nu är Figge slagen ur brädet, om han
nånsin varit det.
IQ.
Snart var man nere vid båten, och sedan Nicke hjelpt
den unga flickan uti, så satte man af, och årorna började
streta friska tag. Figge satt redan i ordning akterut, och
sysslade mycket träget med sitt gäddrag. Han såg litet
mera al varlig ut än vanligt, och det tog Nicke som en
ganska naturlig förargelse öfver att den unga flickan bed t
honom gå, och i stället satt sig att vänta på Nicke, som
blifvit hennes kavaljer utför berget.
Och den unga flickan? Ja, hvem kan bli klok på en
sådan der liten kameleonts väsende och nycker? Hon var
nu idel solsken emot Nicke; med honom pratade hon, åt
honom smålog hon; men för Figge hade hon inte en blick,
icke ett ord. Hon vände sig nästan helt och hållet ifrån
honom, och hur glad Nicke än var öfver sitt försteg, så
tyckte han ändå att det var litet för starkt; — ty Nicke
var, som läsaren vet, i grund och botten godmodigheten
sjelf. Men han tänkte slutligen som så: Bäst att gripa
tillfället i flykten! och derför sökte han göra sig så
behaglig som möjligt. Han talade om anekdoter, mer och
mindre qvicka; han sjöng visor, mer och mindre vackra;
Svart på hvitt. III. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
