Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raen Lotten skrattade åt alt och hade bifall för alt, och
så var det med gummorna också. Det var bara Figge
som var tyst som en “egyptisk prest“ och som
oupphörligt hade sina blickar fastade på dragrefven.
På det sättet kom man ändtligen efter en god
half-timma fram till Fredriksborg, och der låg verkligen på
venstra sidan strax hitom kaponniéren, segelkuttern
förtöjd vid den brutna och stupande stranden, just der
gångstigen slingrar sig uppåt mot det gamla fastningstornet.
Rodderskorna styrde dit, och efter ännu en liten stund
lade man till vid sidan af kuttern.
“Är herrskapet ombord ?“ frågade Figge en karl som
satt för-ut, rökande i all sköns lugn sin pipa, medan han
hade ögonen fastade på flötet till ett metspö, hvars ref
han nyss kastat ut.
“Nej, de ä’ oppe vid gamla tornet 1“ svarade mannen
utan att taga ögonen från flötet, “nå, ska du nappa nu,
din krabbsaltare?... går och nosar... di gick nyss.“
“Då är det kanske så godt att jag beger mig af dit
upp,“ sade Lotten i det hon reste sig upp i båten, “och
nu får jag tacka herrarrie på det allra hjertligaste för er
vänlighet att föra mig hit.“
“Ingenting att tacka för,“ svarade Figge temligen
kärft.
“Jo, i sanning, det var mycket att tacka för!“ och
den unga flickan räckte Figge sin hand, den han efter
någon tvekan mottog, “och ni kan vara säker om att jag
aldrig skall glömma den här trefliga färden.“
“Ja, inte jag heller,“ mumlade Figge halfhögt i det
han fortsatte att vinda upp sitt drag.
“Hör du, Figge,“ sade Nicke, som också fick sig ett
vänligt handtag af den unga flickan, “tror du inte det
vore säkrast att jag följde med mamsell Bergfelt opp.. .
vägen är så brant och krånglig... och hon hittar kanske
inte annars.“
“Ja, gör det, du, svarade Figge.“
“Åh nej, for all del, herr kunglig sekter, det behöfs
inte!“ förklarade den unga flickan.
“Jo, jag försäkrar!“ envisades Nicke, “det går inte
an att ni går upp ensam... jag får lof att bjuda er min
arm. Ni kunde annars halka och falla och göra er illa.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
