Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med något godt och gladt i de annars temligen surmulna
blickarne, och man hörde ofta nog från dessa annars jast
icke särdeles ömsinta personers läppar sådana ord som: “Nej,
se der kommer lilla stackaren": eller “Du din lilla bytinge
der“ eller också: “ser han inte rar ut med sin lilla bok
under armen“ och mera dylikt som så egendomligt stack
af ifrån svordomarne och trätorna, hvilka annars vankades
mustiga nog.
En morgon blef jag vittne till ett samtal, som ännu
mera fästade mitt intresse och min nyfikenhet vid den lille.
Utanför en af de gamla dåliga krogarne i ett af gathörnen
stod nemligen en stor, groflemmad och stark arbetskarl
med några bergborrar under armen och pratade med en
annan mindre, som bar sågbock, såg och yxa öfver axeln,
just som den lille gick förbi på sin vanliga gång till skolan.
“Den der lille, klene bytingen!" utbrast karlen och
visade med afvig hand på barnet: “att inte vår Herre kan
ta’ honom!“
“Klen, den der!" inföll den andre i det han ur sin
messingsdosa, med spegel i locket, tog sig en dugtig buss
af Ljunglöfs n:o 1, "jo det ska’ du se, det, Anderson! Den
pysen är rigtigt en liten jätte, ska’ du tro!“
“Den der en jätte!“ återtog den långe med ett bredt
löje, i det han också, just helt mekaniskt, tog sig en nypa
ur den öppna dosan; “jo, så ska’ de se ut! Han kan ju
knappt stå för sig sjelf, vet jag!"
“Sa du ja! Ah, han kan mer än så, det kan du sätta
dig på! Känner du långa Bolander?"
"Skomakaren?"
"Åhnej, det är ju lilla Bolander det!"
“Lilla! Han är ju sina modiga tre alnar, vet jag!“
“Ja men ser du, den andre ä’ tre alnar och sex tum,
han da! Brodern, vet jag!“
"Jaså han! Kollämparn borta vid Eldqvarn. Kors ja,!
nog känner jag den, altid!“
“Nå, då vet du att den just inte ä’ så klen utaf sig.“
“Ja, det hittar jag på att känna till! Jag såg när
fyra artillerister fick smöij af honom utanför Lilljans en
pingstmorgon för några år se’n, när han hade en sju, åtta
pinnar i hatten. Hade inte polisen kommit, så hade han
väl hackat korfmat af dem, tänker jag.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
