- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
275

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lille Jätten.

i.

Han var en liten blek, ljushårig och spenslig parfvel
på sex eller sju år, den lille verldsborgare hvars
barndomshistoria jag vill omtala. Han hade stort hufvud, vackra,
drömmande blå ögon, hos hvilka man iakttog denna
förståndiga, lillgamla blick, som man ofta varseblir hos barn,
hvilka enligt gamla, kloka gummors bestämda utsago, icke
komma att lefva länge. De späda lemmarne tycktes hafva
svårt att uppbära det stora hufvudet, hvilket derför altid
lutade litet framåt, och ur den urväxta randiga blusen
tittade ett par små, magra armar fram; ett par armar så
klena att de icke ens tycktes kunna lyfta en spån från
marken. Den ena höften var litet lägre än den andra,
ett minne af engelska sjukan, som, då han var tre år
gammal, höll på att göra honom till krympling för lifstiden;
ett olycksöde från hvilket han dock räddades af en
men-niskovänlig läkare, som, skaffade honom frisk luft och god
vård en sommar igenom hos en medlidsam och tarflig
familj ute i skärgården. Nu återstod efter den lömska
sjukdomen endast en lätt haltning och det oproportionerligt
stora hufvudet; men läkaren trodde att båda dessa
missförhållanden skulle försvinna, när han hade fått upplefva
sitt tolfte eller trettonde år, i fall han nånsin skulle kunna
hinna så långt.

Det var under mina vandringar bortåt utkanterna af
sta-c|£n, som han fastat min uppmärksamhet mer än någon annan
af hans bleka och trasiga kamrater. På den lilla bakgatan
långt uppe på Ladugårdslandet, der nu det nya Stockholm
böljar breda ut sina ståtliga bulevarder och nya palatser,
i storeuropeisk stil; men der då blott sneda och fallfördiga
träruckel stodo, var han känd af alla, och när han om
morgnarne vandrade af till folkskolan med sin katekes
och bibliska historia under armen, så tittade arbetskarlar
och gatsopare, brödgummor och magasinsfruar efter honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free