Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än en gång kom från en hopknipen eller tandlös mun
och derför inte kunde värma så särdeles; så kom deremot
altid glasets innehåll från en väl korkad butelj eller flaska
och värmde så mycket bättre i början, i synnerhet som
man så sällan hade tid att få någon mat i sig, förr än
sent på eftermiddagen.
På det sättet vänjde sig så småningom den unge och
starke mannen vid glaset, och det dröjde icke stort mera
än ett år förrän han var känd ibland sina lik$r som en
svirare och slagskämpe af första rang, på samma gång
som han, då han var nykter, var en ytterst redbar och
pålitlig tjenare och en vänfast oeh god kamrat.
Hans husbonde, som var en af dessa gammaldags
borgare, hvilka ansågo sina tjenare för något mera än
lastdjur, tyckte särdeles mycket om “Bergslags-Janne“, som
han kallades af sina kamrater i tjensten. Det hindrade
visserligen inte att den gamle handelsmannens och bryggarens
kantschu ibland viile och kunde formera närmare
bekantskap med den unge drängens ryggbast; men detta var
den tiden inte något ovanligt, det ingick helt och hållet
i allmänna föreställningssättet oiq det inbördes förhållandet
mellan husbonde och tjeiiare, och de kunde dessemellan
vara lika goda vänner för det och voro det äfven.
En dag då patron var nere på gården, just när hans
unge utkörare kom åkande in genom porten, tyckte han
sig märka att Janne satt litet osäker på kuskbocken, och
när han väl krånglat sig ner derifrån, gick husbonden in
på kontoret och tillsade sin utkörare att följa sig.
“Jag ska bara först stalla in hästen och spola af
vagnen litet!“ svarade Johan, som hellre ville stanna ute i det
fria, för att få töcknen omkring sin hjerna att gifva med
sig litet.
“Det kan du göra se’n!“ svarade husbonden barskt;
“kom in nu och det genast.“
Johan mumlade något mellan tänderna om den
sakra-menskade gubbkanaljen; — men det var inte värdt att
mucka — och derför följde han med.
När de inkommit på kontoret, skickade husbonden
under någon förevändning bort den unge bokhållaren, som
satt der och petade sina naglar, och när de väl voro
ensamma, vände han sig barskt till Johan och sade:
“Hör du, Janne! jag tror du börjar på att supa, du!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
