Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge drängen stod der som om han fått en skopa
kallt vatten öfver sig, och han tyckte nästan att han blef
nykter på fläcken,
“Hur kan...hur kan patron säga något sådant!“
stammade han med det dåliga samvetets skamrodnad öfver
sitt ärliga ansigte.
“Hur jag kan säga det?“ utbrast husbonden vredgad,
i det han tog tag i en käpp som stod i vrån vid pulpeten;
^“jo, din lymmel, derför att det är sant! Och jag ska’
fan i mig visa dig att det är jag som styr och ställer här,
och att om du tar öl för ärende i mitt bröd“–––––-och der-
med höjde han käppen emot honom, och innan Johan hann
blinka, så föll käppen ned öfver hans rygg och axlar med
•ett slag som kändes genom märg och ben.
“Låt bli det der!“ sade Johan lugnt, fastän han kände
hur blodet rusade upp åt hans hufvud, och det så häftigt
att han tyckte det var rödt glas i fönsterna bredvid
pulpeten, “låt bli det der...jag har inte lust att ta smörj
längre!“
“Hvad?“ skrek husbonden, nu alldeles utom sig,
“understår du dig att resonnera? Hvad vill du göra, om jag ...“
Och han höjde käppen ånyo.
MHvad jag vill göra? Intet annat än det här!“
svarade Johan i det han med ett raskt tag ryckte käppen af
husbonden, bröt af den på midten som om den varit en
liten svafvelsticka, och kastade bitarne i vrån bredvid
pulpeten. “Får jag nu göra upp räkningen med detsamma,
så kan jag se’n gå min väg när som helst,“ fortsatte han
sedermera, som om ingenting passerat, i det han tog upp
en stor skinnplånbok som låg mellan förskinnet och
kavajen, samt började räkna upp en hög af sedlar utaf alla
möjliga färger och smutsgrader.
“Jaså,“ mumlade patronen, kufvad af detta i hans
närvaro ovanliga prof på mod, “du tänker gå din väg, fast
jag har stadt dig till våren? Nånå, vänta mig, du ska’
väl få med polisen att göra, din sturska rackare!“
“Ahja, jag kan väl klå den också, om det kommer derpå
an!“ svarade Johan lugnt, i det han fortsatte att räkna.
“Och komma på Långholmen, ja!“ utbrast husbonden
hånfullt, “tror du att du får det bättre der, så gerna
för mig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
