Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvarför det?“ frågade Lina med en min af näpet
koketteri, i det hon fingrade på sitt rena förkläde, och
kastade en skälmsk sidoblick på Johan.
“Så kom lilla jungfrun och tog emot ölet i stället!“
svarade Johan i det han med beundrande blick mötte den
vackra gestalten med det fina och smidiga lifvet, som stod
midt framför honom.
“Det lär väl göra honom detsamma, hvem som kommer och
tar emot det,“ sade Lina, i det hon till hälften vände sig bort.
“Nej, jag tror nog att det skulle vara trefiigare så
här,“ återtog Johan, i det han böljade gå utför.
“Inbilla mig det, om han kan! Jag har inga
tvåhundrafemtio på sparbanken, jag!“ skrattade Lina i det hon nickade
åt honom och sprang in sals vägen, för att inte i köksdörren
möta skarpskytten som stod med handen på dörrlåset.
Detta var första bekantskapen. Lördagen derpå var
det återigen kokerskan som tog emot ölet, men om det var
af slump eller inte, nog af, n&r Johan kom ned i andra
trappan, så mötte han Lina, som rödblommig och litet
andtruten kom uppför den med en liten den allra nättaste korg
på armen.
“Nå det kallar jag ett godt möte!“ sade Johan i det
han stannade och såg på henne med varm och glad blick,
“i dag fans det ingen norsk skarpskytt till hands!“
“Det vankas inte så rart främmande alla lördagar,
,inte,“ svarade Lina i det hon behagligt lutade sig mot
ledstången och tittade upp mot sin beundrare.
“Hör nu, brukar jungfru Lina gå ut om söndagarne
något!“ frågade Johan. ’
“Åhja ibland förstås... och i morgon är det just min
utsöndag. Men hvarför frågar han det?“
“Jo, jag tänkte att jag skulle kunna få bjuda på
nånting trefligt. Hvad sägs om vi skulle gå på fjer de raden
och 8eopå operan ?“
“Åh, herre Gud, der som jag bara varit en gång i
hela mitt lif!“ utbrast Lina med glädjestrålande blickar.
“Nå kom med då i morgon, så gå vi dit tillsammans!“
“Ja, men inte går det an! Yi känner ju hvarann så
litet!“ sade den unga flickan till hälften dröjande, till
hälften angelägen; “och jag vet inte om frun..
“Hvad behöfver frun ha’ med den saken att göra!“
frågade Johan, i det han passade på och fattade hennes
Svari på kvitt. III. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
