Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand, som han tryckte i sin; “vi träffas utantor operan half
sju, om jungfru Lina vill!“
“Ja, men jag brukar få gå ut klockan fem!“ sade Lina
halfhögt, i det hon oroligt lyssnade till ljudet af en dörr
som öppnades deruppe, “adjö nu! Det är bestämdt
någon som kommer!“
“Då passar jag på utanför porten!“ hviskade Johan,
och skyndade sig utför trapporna så fort han kunde, i det
han tänkte för sig sjelf:
“En rasande söt flicka! Det skulle sticka i näsan på
de andra, om de fick sfe mig komma med henne en
söndagseftermiddag och gå förbi porten der hemma!“
Och på söndagsqvällen klockan tre qvart till fem stod
han redan fin och putsad utanför porten till huset der
Lina tjenade och väntade med otålighet att hon skulle
komma ned. Biljetterna hade han redan i fickan, och
de voro, högtiden till prydnad, till och med på tredje raden
närmast fonden, och operan som skulle ges, var sjelfvaste
“Trollflöjten“ med den glade Papageno, all söndagspubliks
stora förtjusning och favorit, vare sig när han går med
förbundna ögon eller med guldlåset för munnen, när han
bär fogelburen på ryggen eller med snömoset om munnen
framkallar alla Sarastros odjur.
Johan Bolander var inte någon kärlekspilt; men det
säkra är att hans hjerta klappade fortare än vanligt,
medan han gick der nere på vakt utanför porten, och att
han tyckte det var bra skönt att vara ett par och tjugo
år, ha några riksdaler i fickan, och veta sig om en stund
ha’ en vacker flicka i sitt sällskap, kanske vid sin arm —
ty han hade för afsigt att erbjuda henne den, så fort de
bara kommo in på nästa gata, så att Linas husbondfolk
ej skulle kunna se dem genom fönsterna eller i
reflexionsspegeln.
Just som klockan slog fem kom hon också ut
genom porten, fin och nätt som en docka, med den lätta
schaletten, denna tjensteflickornas bästa prydnad, den de
nu dumt nog velat utbyta mot hatten, som hvarken klär
eller anstår dem, lätt knuten omkring de rosiga kinderna,
och höjande deras färg och rundhet lika säkert som en
mörk ram höjer det ljusa vårlandskapets grönska och färg.
“Nej se, herr Bolander är precis, “ sade Lina, i det
hon nickade åt honom med sitt gladaste leende, “jag trodde
inte att han skulle bry sig om och komma!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
