Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ramla ned öfver dem, så svarade denne, som var en af
församlingens mest betrodde män och en aktad
mennisko-vän, att då vore det ju bäst att Bolander skaffade sig en
annan bostad; ty, Herre Gud, inte ville han tvinga folk
att bo i ett dåligt rum och inte vore det nu sådana tider
att man kunde reparera, när man inte tog mer än 200
kronor om året för rummet. Det fans dessutom minst 20
eller 30 personer som ville ha rummet sådant det var
och ville öka på till — så Bolander skulle inte tro att
han satte husvärden i minsta förlägenhet i fall han inte
ville bo qvar. Naturligtvis blef det nu inte mera något
tal om reparationer eller sådant, tvärtom, man fick vara
glad att det fans en kakelugn i rummet, och att man inte,
som många andra, tvangs att bo i lusthus eller andra
kallrum, eller också att bo inne hos andra i något af dessa
öfverbefolkade kyffen, som utgöra en stor stads förbannelser.
Johan försökte så godt han kunde, att sjelf bona om
deras bristfälliga bostad på lediga stunder, och dessa voro
under den vintern icke så få. De höllo likväl modet uppe
så godt de kunde. Johan hade fått vedsågning i ett par
hus, och Lina som var god sömmerska, hade tagit sig
arbete i linnesömnad för ett par bodar i staden. Det
betalades visserligen icke mycket, men det var dock något,
och hennes dagliga och stundliga sträfvan var nu att kunna
skaffa sig en symaskin, för att på detta sätt kunna taga
mera arbete och derigenom få mera förtjenst
Johan höll sig denna vinter helt och hållet från
krogen, och det gjorde att ingen verklig nöd egentligen fick
fotfäste hos dem. Först framme på vårsidan, då deras
lille gosse sjuknade in, — han hade länge sett blek och
tynande ut i det fuktiga rummet, dit den lågt stående
vintersolen aldrig hann, och der det var svårt nog att hålla
någorlunda värme, — först då när fattigläkaren en dag
förklarade att det såg illa ut med den lille, och att det
fram på nattep skulle afgöras, om han komme sig eller
om det skulle bli slut — han hade nemligen fått en stark
lunginflammation, — då förlorade Johan modet, och när
han om qvällen gick hem till de sina, der han med
säkerhet väntade att liemannen skulle göra dem ett besök
under natten — då måste han taga sig en styrkedryck
innan han vågade återvända till den lilles vagga. Men han
tog icke mera än en — och när han kom hem, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
