Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dervid blef det, och på det sättet blef Johan tvangen
att försörja sig och de sina med tillfälligt arbete. Ty
strax efter midsommar föddes deras första barn, hjelten
i den här lilla berättelsen. Men nu var det ingen nöd!
Det var sommar och godt om arbete, arbetslönerna voro
då ännu höga; det var riktigt den gyllene tiden, som
nu tyckes vara försvunnen för altid. Det är sant att den
unga hustrun hade haft en svår kris att genomgå; —hon
var länge sjuk efter gossens födelse, men slutligen
repade hon sig dock mot slutet af sommaren, så att hon
också kunde förtjena litet med tillfälligt arbete. Hennes
mesta tid upptogs naturligtvis af deras lilla gosse, som
var bådas favorit, och när de ibland om söndagarne gingo
ut i det gröna — det var inte långt dit från deras
tarf-liga lilla hem borta i en utkant af ladugårdslandet, — så
var det en vacker syn att se den högväxte, starke
mannen gå några steg förut med gossen på armen, och den
vackra om också något bleka och aftärda unga hustrun
strax efter sig, med öm omsorg vakande öfver den lille,
skrufvande hans mössa rätt, när han gjorde någon af små
barns vanliga oöfverlagda rörelser på faderns arm, och
följande far och son med förtjusta och lyckliga blickar.
När de sedan kommit ut en bit på vägen till Uggleviken
eller Fiskartorpet, satte de sig ned på någon vacker grön
plats, der de fingo vara i fred; ur den lilla korgen som
Lina bar med sig upptogos några smörgåsar och en half
butelj öl, och medan de unga makarne läto sig väl smaka,
försummade den lille ej heller att se sig till godo, der
han låg vid moderns bröst och med halft sömniga, halft
förvånade blickar tittade upp på det gungande björklöfvet
öfver bådas hufvuden. Johans blick omfattade dem båda
med allvarlig ömhet, och i sådana stunder tyckte han sig
lycklig som en kung, och bar inom sig de vackraste
föresatser för deras framtida lif.
Men så kom vintern, och med den arbetsknappheten
och bekymren. Det lilla rummet som de hyrde innanför
ett kök, der Lina ibland på nåder fick koka en smula
varmt åt man och barn, var fuktigt och kallt, hvilket
likväl icke hindrade det att vara lika dyrt, som om det varit
det bäst ombonade rum i verlden. När Johan klagade
för värden öfver att fönsterna inte slöto till —
innanfönster fans naturligtvis inte, — och att taket höll på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
