Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårda arbete, då han icke har tid att gå hem för att äta
en bit mat; hur skall han hålla krafterna uppe? Jo, han
tar naturligtvis det styrkande ämne som ligger närmast
till hands och kostar minsta tid att förtära — det vill säga:
bränvinet.
Också äro kolbärarne krogarnes bästa kunder, och
många af dem lägga nod hälften af sin dagspenning på
dessa förderfliga nästen, der lasten insupes med innehållet
i glasen. Det fins nog bland dessa arbetare också en och
annan, kanske mången, som inte går på krogen, men som
låter sin hustru komma till sig med mat tre gånger om
dagen, och den arbetare som så gör, han står sig bättre
både till kropp och själ när vintern kommer och
arbets-förtjensten är slut. Det händer ofta nog när man går
förbi någon af de platser der kolpråmarne lägga till, att
man kommer just när åkarne gifvit sig af med lassen,
eller när en tillfällig paus i arbetet uppstår. Man kan då
se en lång rad af kolsvarta, något böjda gestalter som med
det svarta skynket öfver axlar och hufvud vandra af i
procession upp till näringsstället i hörnet eller på
sidogatan, i det de vexelvis säga till h varand ra med stämmor
som äro hesa och skrofliga af koldammet: “nu, gubbar, ska’
en fan i mig ha’ sig en raspare att sätta ner kolstybben
med!“ Och så en rå skrattsalva, och ytterligare några
svordomar, några glåpord åt förbigående som hvarken äro
svarta eller se trötta ut, och så 8torma de in på krogen,
der de föra ett oljud som värden eller värdinnan håller
till godo med för de späckade portmonnäernas skull.
Men stannar man då nere vid kajen der pråmen
ligger, så kan man också få se en eller två af arbetarne
som stanna qvar dernere, i det de, lutande sig öfver
relingen, skölja af sig det värsta koldammet i det smutsiga
hamnvattnet och sedan sätta sig på gångplankan som
ligger öfver stenkolen och taga fram sin tarfliga matsäck för
att med ett stycke amerikanskt fläsk och litet bröd stärka
sig efter mödan. Mången gång kan man äfven se en
snygg, medelålders qvinna eller ett litet barn, merändels
en flicka om sju, åtta år, som kommer ned till pråmen
med en liten korg på armen och en stenkruka i handen,
i hvilka makens eller faderns middag befinner sig, tarflig
visserligen, men varm och sund, och skänkande dubbelt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
