Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket kraft som potatiss^ften der borta på krogen, utan
att efterlemna någon af dess skadliga följder.
Och medan mannen äter, så sitter hustrun eller
barnet bredvid och pratar med honom och betraktar honom
med glada och tacksamma blickar. Det är ju för dem han
arbetar och stretar — det är för deras skull han får gå
svar k och so tig hela veckan igenom, medan hustrun får
pyssla om ett trångt men hyggligt hem, och flickan får
sitta i den ljusa och vackra folkskolesalen, och skaffa sig
kunskaper som far och mor äro lika stolta som förvånade
öfver! På deras tid fick man knapt lära sig skrifva sitt
namn och räkna till tiö, — nu få deras barn läsa både
historia och geografi, och när de om söndagarne gå ut
tillsammans och komma att stanna framför Karl den tolfte
eller Gustaf Adolf, för att vänta på paraden, så kan lilla
Fia tala om för pappa och mamma hvad de båda kungarne
hade gjort för storverk i lifstiden, och hon visste både när
de blefvo födde och när de dogo.
Och man tycker sig rigtigt se hur den redliga
tillfredsställelse som det ärliga arbetet fostrar, skiner igenom
sotet på mannens panna och kinder, aldeles som när solen
en sommarqväll tittar fram bakom ett mörkt moln, utan
att man kan se sjelfva skifvan, fastän hela naturen
illumineras ax dess ljus. Och när så hustrun eller dottern gått,
och han nickat gladt och vänligt åt dem till afsked, kan
det väl hända att han ännu har en qvart på sig att hvila
på, och då sträcker han ut sin trötta kropp antingen på
plankan eller på den ojemna kolhögen och sofver en sömn
utan drömmar, som jordens mägtige kunde afundas honom
med skäl, så lugn och så vederqvickande är den.
När då de ogifta eller illa gifta kamraterna,
skrå-lande och omätta, men i stället tillfälligt upplifvade af
supen, komma tillbaka från krogen med lätta portmonnäer
och tunga hufvuden, så är han redan uppe på benen, kry
och munter, och tar i sitt arbete med raska tag, så att
kolstybb och dam stå som en sky omkring honom.
“Nu har den der kältringen sutit och häft i sig sin
husmanskost, som kärngen väl har varit nere med!“ —
säger då någon af krogkunderna med ett föraktligt gjrin,
— “fy tusan! nej tacka vill jag lilla Lotta oppe i gränd!
Det är annat te’ jänta det; och jag ville inte vara i
Pettersons kläder, om jag så fick tio riksdaler!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
