Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många gånger att de skulle ta’ till sig i huset en tjorton
eller femton års flicka som var hennes slägting på långt
håll, och så kunde hon bära till honom den varma maten
åtminstone om middagarne. Men då var redan vanan
blifven en andra natur. Man kunde ju få mat också pä
krogen, menade Johan, och det hade då åtminstone den
fördelen att den inte hann att bli kall, som maten
hemifrån blef under den långa vägen, om flickan också gick
med ångbåten ifrån Grefbron och öfver till staden — och
så fans det litet att välja på. Ty med de ökade
tillgån-garne hade hos Johan anspråken stigit. Han tyckte att
när man förtjenade tio å femton kronor om dagen, så kunde
man kosta på sig litet bättre mat än paltbröd och
slarf-sylta, och Lina å sin sida tyckte att det nog kunde gå
i honom nu lika bra som förr, så kunde man i stället spara
en smula till vintern och sätta in några styfrar på
sparbanken. Men det tyckte Johan inte om. Lika gema
kunde de då stå inne hos grosshandlarn som hade kollagret
eller hos fabrikörerna som han bar upp kolen åt, för så gjorde
flera af kamraterna, och de hade på det viset högre ränta
än hvad sparbanken gaf.
När han så lemnade stadsgården och i stället blef
kolbärare vid Eldqvarnen, då skulle en annan hushållning
börjas. Barnen voro nu något större, och i köket bodde
inne en gammal gumma, som mycket väl kunde se efter
dem, när Lina bar ned hans mat till pråmen, som nu halfva
dagen låg nere vid vestra ändan af Kungsholmsbron. Nå,
Johan ville inte precis sätta sig emot det, och så skulle
saken försökas.
Men, så ville det sig inte bättre än att "första dagen
som Lina, nätt och fin och struken, ty hon klädde sig
gerna litet gentilt, det låg nu i henne sen hon var
huspiga; — första dagen som Lina kom ner med middagen
till pråmen, så träffade hon hela sällskapet der nere
temligen påstrukna. Det var nemligen på det viset att en af
arbetame hade fått underrättelse genom en roslagsskeppare,
om att hans gamla farbror på Siarön hade dött och lemnat
honom hela trehundra riksdaler i arf, och skepparen hade
med sig ifrån kyrkvärden, som var utredningsman i boet,
kontant sextio riksdaler som första utbetalningen på arfvet.
Arfvingen, som var en glad, utfattig och lättsinnig gök på
några och trettio år, kunde naturligtvis inte bättre visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
