Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin tacksamhet mot den saligen aflidne, som varit så
“hederlig" och kommit ihog honom, än att han skulle i
sällskap med sina kamrater grundligt blöta de som från
skyn nedfallna penningarne. Blötningen försiggick också
serdeles samvetsgrannt uppe på Handtverkargatan, på en
krog som sedan urminnes tider man och man emellan varit
känd under namn, “lilla lazarettet“, fastän dess officiella
namn var något helt annat. När derför Lina strax före
tolf kom ner till bron med sin lilla korg på armen och
krukan i handen, så rådde det ett muntert lif ombord på
pråmen. Två af arbetarne lågo på rygg på en kolhög med
benen uppe på relingen och grälade som bäst om hvilken
af dem, som i den ställningen kunde spotta högst, en tredje
hade redan gjort ett vanmägtigt försök i samma väg, som
slutat med att han stupat omkull nere i fören af pråmen
der kolen redan voro borta och en svart vattenpuss fanns,
i hvilken han just svärjande krattade omkring på alla fyra,
så att det smutsiga vattnet yrde om honom — och
arf-tagaren och Johan sutto akterut på pråmrelingen och
spelade tolfva om en riksdaler partiet. Itoslagsskepparen, som
hade haft penningarne med sig, sol* redan den rättfärdiges
snarkande sömn på sin vedskuta strax bredvid pråmen, och
några pojkar på stranden invid densamma, hade just fått
upp en panka, som de, i betraktande af dess litenhet,
kastade i hufvudet på honom som låg nere i vattenpussen,
hvarpå de togo till fotter allt hvad de förmådde.
Lina, som genast med en blick uppfattade ställningen,
gick inte ombord, utan qvarstannade på brobänken och
ropade med en röst som inte lät så serdeles mild:
“Johan!"
“Ja, hvad är det om?" svarade denne stammande i
det han tittade upp från spelet.
“Har du tid att komma och ta’ emot maten ?" frågade
Lina med serskild tonvigt på ordet tid, i det hon kastade
en blick af harm och förakt på sin spelande herre och man.
“Hvad i helvete är det der för en liten näbbgädda,"
frågade spelkamraten i det han tittade upp ur korten.
“Håll truten på dig,“ röt Johan, i det han reste sig
med vacklande steg, “det är hustru min!"
"Ah tusingen! Hon ser ut som en liten förbannadt
söt tjufunge,“ återtog den andre, i det han också steg upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
