Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“men näsvis som ett pepparrotsblad! Du har bestämdt inte
Mått henne tillräckligt, hör du, Bolander.“
De begge spottarne hade nu blifvit uppmärksamma,
och reste sig upp mödosamt och med tunga hnfvuden. Den
ene af dem, som hade namn om sig att vara kavaljer,
försökte stå någorlunda stadigt på benen, och sade med osäker
röst, i det han slog med ena handen i luften, som om han
jagat bort flugor:
“Nej si, tocke gentilt främmande! Yar så gemen och
klif om bord, lilla frua, så ska’ hon få en puss i påsk och
en klapp i jul!“
“Om inte annat ska* hon fan i mig ha’ dem med
samma!“ tillfogade den andre, i det han också kraflade sig
upp och försökte komma på landgången. Men knappt hade
han satt foten på den, förrän en dugtig. sitopp utaf Johan
kastade honom tillbaka ner på kolhögen:
“Akta dig bara! Kom ihåg att det är hustru min
du talar till!“ sade Johan med en ursinnig blick, i det han
gick upp åt fören för att derifrån gå i land och taga emot
maten af sin hustru.
“Jaså, det är på det sättet ni arbetar här om dagarne ?“
sade Lina harmfullt och med skammens tårar i ögonen,
när han ändtligen efter många slingringar stod bredvid
henne uppe på land.
“Seså, gräla inte nu! Ta’ hit maten, det är bättre,
det! Du ska’ tro, det är inte alla dar som ens kamrater
få ut sexti riksdaler på sina arf!“
“Men det är väl alla dar på samma sätt, fast man
inte ser hvad ni tar er för,“ sade Lina, i det hon räckte
honom korgen och krukan.
“Är det så att du tänker hålla väsen, så kan du ta’
matbitarne och dra åt Helsingland med både dem och dig!u
svarade Johan, som nu kommit i det stadiet att han hade
dåligt ölsinne, “tror du jag tänker låta topprida mig utaf
hustru min, så har du hoppat i galig tunna, det ska’ jag
# låta dig veta.“
“Du skulle ta’ och dalja om henne litet, så blef hon
nog mjuk,“ sade nu arfvingen, som kommit fram till fören
och åhörde ordvexlingen.
“Det angår dig inte!*‘ svarade Johan, “jag klår hustru
min om jag vill, och låter bli om jag inte vill, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
