Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var löje och lek och lättsinne och glada dagar? En flägt
af lifvets sanning och uppoffringens heliga allvar drog förbi
dem i denna stund, och i deras hjertan såddes nu det första
fröet till en skörd som skulle lära dem att bära lifvets
omsorger och fattigdomens stålsättande börda bättre än förut.
* Och när den lille gossen fram på dagen vaknade från
sin lugna sömn, och såg föräldrarne sitta hand i hand, med
tårfulla ögon vid sin bädd, så var det med en glad
solstråle öfver sitt bleka och aftärda ansigte, som han lutade
sig smekande mot dem båda, och hviskade med sin
jollrande stämma dessa ord, hvilka lika ett glödande jern
brände den sjunkne faderns samvete, och botade honom
för altid:
“Gråt inte, mamma! Doktorn har lofvat mig att pappa
aldrig mera ska’ bli sjuk på det viset som han var det
i natt!“
lO.
Så ungefär lydde lille jättens historia.
Jag fick den naturligtvis *inte på en gång, och den
var inte ordagrannt så som jag nu berättat den.
Men det sanna deruti är det att, som den utanför
krogen stående arbetskarlen sade, den lille parfveln lyfte
sin far på rak arm, så liten och klen han än var. Han
lyfte honom upp till medvetande om sina pligter som make
och far; han lyfte honom upp ur rusets dy och gjorde
honom till en visserligen altid fattig, någon gång nödstäld,
men altid nykter och ordentlig arbetare, som i sitt
anletes svett sökte att försörja de sina så godt han kunde —
och som aldrig mera gick på krogen.
Och inte nog med det. Den lille jätten lyfte också
modern upp ur d^n lidandets liknöjdhet, som sa ofta
för-derfvat ännu bättre naturer än hennes, och kommit dem
att göra hemmet till ett helvete för både sig, man och
barn. Det var efter den natten altid ordning i det
torftiga rummet; det bodde trefnad inom de låga väggame,
och man såg att barnens ögon lyste af kärlek när de om
qvällen somnade med moderns händer i sina, äfven om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
