Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta nog fingo gå hungriga till sängs. På det sättet växte
lille jätten upp till den snälle, af alla afhållne gosse med
det något stora hufvudet och de milda ögonen som hade
fästat min och mångas uppmärksamhet der borta i den
fattiga trakten på Ladugårdslandet. När jag sist såg
honom hade han blifvit längre och starkare; den obetydliga
haltningen hade nästan försvunnit, och han omtalade med
strålande ögon att den snälle doktorn hade lofvat skaffa
honom in i Ladugårdslands elementarläroverk och att han
skulle få läsa och snart kunna göra något för sin stackars
pappa, som hade varit sjuk ett par månader efter ett
benbrott, som han ådragit sig då han halkat omkull med en
tunna kol på ryggen.
Det var då mycket fattigt för dem, och jag besökte
dem en dag för att se om jag kunde vara dem till någon
hjelp. Det var en kall vinterdag, och det var inte
ser-deles varmt derinne i det lilla rummet, der Bolander låg
blek och aftärd efter sjukdomen, medan hustrun satt
arbetande bredvid hans säng, och det döfstumma barnet lekte
på en liten mattbit vid moderns fötter. De kände igen
mig, ty jag hade varit der förut. På min fråga hur det
var med sjuklingen, svarade han med undergifven ton, i
det han försökte sätta sig upp i bädden:
“Åhja, tack som frågar. I nästa vecka får jag stödja
på benet, säger doktorn, och då ska’ det väl bli bättre
igen! Det har varit en hård tid, ska’ herrn tro! Det
lilla vi hade på sparbanken har gått åt, och vi ha’ fått sätta
oss i skuld till; men kommer jag bara väl ut igen, så ska’
det väl gå för sig/*
**Men inte kan Bolander då orka att bära kol längre,**
sade jag, **och det duger väl inte för benet heller/*
“Nej det är nog så; men ser herrn, Axel har en
skolkamrat som han läser lexoma ihop med, och hans far har
ett hus på Storgatan, och jag tror att jag får komma dit
för att sköta gård och gata, och då få vi bo hyresfritt i
ett litet rum inne på gården — så då ska’ det nog gå/*
“Ja Axel/* sade hustrun i det hon lade bort sitt
arbete och såg mannan ömt och vänligt i ögat, “han är
en riktig välsignelse för oss alla! Nu medan Johan varit
sjuk, och det har varit smått om förtjensten, så har han
gjort leksaker och sålt — och det fast han har så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
