Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. KSLAT 1920 - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INHEMSKA ,ITIBER\’Ä\TER 55
sista åren bedriven undersökning, har i allmänhet begr’änsats Iilt libern
såsom sådan och omfattar sålunda ej de praktiska metoderna for dess
utvinning ur växten eller de ekonomiska betingelserna för ett ratio-
nellt, fabriksmässigt tillgodogörande. En sådan behandling ar’ ämnet
skulle gått utanför den avsedda mera anspråkslösa ramen. Undersök-
ningen har alltså inskränkts till fibrernas molfologi, mikrokerni, mikro-
,fysih samt storleksförhållanden, varvid dock den mikrokemiska under-
sökningen huvudsakligen gått ut på att konstater-a fiberns frihet från
lörtrriade membrdner och den mikrotysiska särskilt avsett fastställande
av håIlfasthetsegenskaperna, som ju för tekniken hava största intresset,
samt i enstaka fall polarisationsfenomett (dubbelbrytning). Alla pleparat
hava tagits från färska växter- omedelbart eftel plockningen. I allmänhet
hara även tvärsnitt av stjälk- och bladdelar undersökts, huvudsakligen
för att erhålla fullständig klårhet i de båda vilitiga frågorna, huru fiber-
knippena äro fördelade i växten och i huru stor mcingd de frirekomma.
Genom en okulär värdering av dessa {iberknippens sammanlagda yta
under mikroskopet kan man komma till en tillräckligt noggrann be-
stämning av libermängden i en planta, utan att alltså behöva tillgripa
ett fi’ånskiljande av ör’riga beståndsdelar samt vägning, en rätt omständ-
lig procedur, ehuru naturligtvis den enda I’ullt tillftirlitliga.
Försök rörande växtdelars hållfasthetsegenskaper hava redan för länge
sedan utför-ts av flere vetenskapsmän inom växtfysiologiens område.
Blaud dessa må nämnas S. ScrwsNDrxnn (1874, huvudsakligen bast-
celler), ANrBnoxN (collenkymvävnader), Ts. r’. Wnrwzrnnr (1877), Fn. H’r-
BERLÄNDr (harnptågor), *. fl.t). ScHtr,nxocNens metod bestod däruti, att
ay blad eller bastcellrika stängeldelar utskuros remsor, 150-400 mm.
långa och c:a 2-5 mm. breda, vilka fästes i en krampa och i sin nedre
del belastades tills de brusto. Remsornas genomskärningsvta bestämdes
sålunda, att tvärsnitt utskuros och storleken av de motståndskraftiga
elementen fastställdes genorn mätning uuder förstoring. På samma ur
teknisk synpunkt synnerligen primitiva och blott i vissa tämligen en-
staka fall mojliga nretod ftirfor AusnoNN, som dock för ett noggrannare
bestämmande av’tvärsnittet gick så tillväga, att han med tillhjälp ar’
ett ritprisma tecknade tr’ärsnittet av ifi,ågavarande collenkymsträng på
ett jämntjockt papper, vägde det av techningen täckta pappersstycket,
utskar sorgfälli.gt cellernas lumina och r’ägde återstoden. Den sistnämnda
metoden är praktiskt sett oanr’ändbal i fråga om librer, r’id rilka lumens
stollek växlar ofantligt h’ån ett minimum - 0 till nästan hela tvår-
snittet av cellen. Uti cle flesla av tle i det följande angivna fallen ligga
Iiberknippena spridda inom stjälken eller strået och der-as storlek växlar
rnycket, hela knippet uppgående i allmänhet blott till 0,oz till 0,r mnt.
1) Se Ph1’siologische Pflanzenanatomie, av Dr. G. Hennnl.lxor. Leipzig 1t396.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
